nathaliesderberg

jag är rädd, rädd för att du ska klanta dig igen, rädd för att du ska sabba allt och krossa mitt hjärta. du får mig att känna mig mindre värd och som att jag vore olyckligt kär. jag är tvungen att dra in dig i min bubbla för du ska se hur fint det är här, men du springer alltid härifrån såfort du får chansen. jag vet inte, jag har så svårt att läsa dina känslor, för när jag är hos dig känns det så bra, men så fort du går härifrån är det som att du går bort ifrån allt. jag önskar och ber om att du ska göra så allt blir bra, jag är ledsen älskling, för allt ligger hos dig. när en tår rann ner för din kind såg jag att du verkligen menade det du sa. du förstår nog inte hur mycket jag bryr mig, du förstår nog inte vad du kan gå miste om. det kanske faktiskt är så att du måste städa bort allt skrot för att jag ska kunna få plats. jag går vägen som leder till dig men såfort jag kommer inärheten är det som att du springer ifrån mig igen, jag hoppas du går brevid mig nu.