nathaliesderberg

Jag smyger på tå för jag vill inte väcka dig. Men ändå vill jag säga exakt det som mitt hjärta säger. Jag vet inte varför jag inte bara säger det, det är som att du lägger locket på mig hela tiden, som att du inte låter mig säga det jag vill säga. Du ifrågasätter tillochmed varför jag inte pratar om det. Men när jag väl vill prata så finns du inte här. Jag vill inte ens säga att jag känner så. För varje år som går, för varje sår man får, är det som att allt blir djupare, allt kommer till en annan nivå och alla problem som man har lagt åt sidan läggs på hög och allt gör att det minsta känns så fruktansvärt jobbigt. Jag vill bara le, men tror helt ärligt att vi aldrig kommer ha de så bra att vi bara kan sitta och le. Jag tror att vissa personer har förmågan att få oss att tro att allt är bra, får oss att glömma alla bekymmer men egentligen ligger dom bara undan stoppade så dom inte syns, men så fort som du går faller allt över mig och jag får handskas med allt det där själv, iallafall, fast de är dig jag vill ha bredvid som stöttar mig. Mitt och ditt hjärta slår i takt, men ibland känns det som att dom faller ut ur spåret och vi drar iväg själva, på varsitt håll, vi glömmer varandra, saknar inte, men sen när vi sitter där med alla problem, ensamma, utan någon som gör att vi glömmer allt, då börjar vi sakna den som får oss att le allra mest och den som gör att allt faller längst bort. Vi glömmer bort oss själva. Vi glömma bort allt som egentligen är verklighet för det är så mycket skönare än att handskas med det. Jag har ångest för att jag inte är frisk, för att jag inte mår bra och för att jag inte jobbar. Jag har ångest över att allt inte blir som man tänkt sig och för att jag ligger här och funderar som aldrig förr trots att jag borde sova. Jag undrar vem det var som skrev till dig, ett sånt där långt mail till dig, jag undrar varför du tryckte bort det, och jag undrar om det är min hjärna som spökar och jag ska försöka lita på dig även fast allt du gjort satt djupa spår som gör det svårt för mig att tro på ett ord av de du säger. Jag vill inte säga någonting, för du är inte här vid rätt tillfälle. Handlar det om tid och rum eller handlar det om att känna sig bortglömd när man vill dela med sig något. Det är mycket man inte vet, men jag hörde de klokaste på länge. life is not about finding yourself it's about creating yourself. Så jäkla sant. Vi väljer, vi väljer vem vi vill vara.