mörkret i snön

Det är alldeles tyst i mitt rum. Sängen är kall och jag försöker värma mig på datorns fläkt. Jag tänker och undrar lite men det är som att för varje liten sekund som försvinner så försvinner mina tankar och mina funderingar också. Det var skönt att ha dig här ikväll, att få koppla bort och bara le för en stund, skratta och prata gamla minnen och du hjälpte mig. Det är frost ute och det är så kallt att jag inte kan känna mig varm. Du är inte här och värmer mig men jag tar på mig mina vantar så klarar jag mig utan dig. Kristaller faller ner från himlen och jag vill göra snöänglar och aldrig mer se tillbaka på de som har vart. Jag vill le, jag vill sprudla av lycka och rulla mig i ditt skratt. Vet du va? Jag tänker inte låta dig brotta ner mig med dom känslorna du får mig att känna varje gång jag släcker lyset och det är dags att sova. Visserligen får du mina tänder att värka för att du är så söt men det spelar ingen roll i längden för du måste strida lite nu, för mig för jag kan inte dansa här själv när du säger att du ska vara här. Många bollar och många ord säger mig mycket, alla runt om kring som viskar i mitt öra om hintar om att livet vänder snart. Jag kan inte se vad som sker, ena delen av mig vill bryta allt och vill starta ett helt nytt liv med helt nya förutsättningar, för vissa saker hindrar mig från att vara jag. Jag vill vara den jag kan vara men inte får vara. Blommor i all sin charm men jag är hellre de surriga biet som sitter på blomman och njuter av dens honung. Det känns ju mer värt än att bara se fin ut, jag vill att du ska höra mig, jag vill att du ska se mig och om du inte gör de du sagt så kommer jag komma riktigt nära och bränna dig där bak i nacken. Gräset är inte längre grönt ikväll är himlen vit och likaså vår mark, täckt av snön som faller från skyn och allt obehag som handlar om mörker orkar vi inte känna nu, vi tänker inte på de dystra, för vet du vad älskling jag orkar inte gråta mer. Jag gör en snöängel tänker på allt vackert och hoppas du tar fram svärdet snart och krigar, för mig och för oss. Jag vill leva och skratta, inte sitta där borta och fälla tårar. Mina naglar är blodröda nästa lite rosa och hela min vecka är fullspäckad av fantastiska möten, jag ser fram imot varje minut, men allra minst när dom ska kantas av att vara ensam, det är då molnen täcker solen och min magvärk träder fram. Jag ska försöka att inte leta efter dig i natt och jag ska frösöka att fokusera på det vackra, för ditt leende är ju så fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0