nathaliesderberg

just nu hatar jag mest att du påverkar mig. och just nu hatar jag mest att du är så fin. och just nu hatar jag att jag saknar dig. jag kände mig så lycklig idag även fast det var tre dagar sen jag hörde din röst. jag glömde alla bekymmer och promenerade i snön med musik i hörlurarna och kände hur lyckan spred sig i kroppen. jag vet vad de berodde på, jag hade fått tänka på annat, fått glömma dig för ett ögonblick och bara få le åt det fina. tur att jag har fina personer runt omkring. tur att det finns fler än bara du. snö och kallt och det är knappast varmt utan dig heller. du gör inte den här vintern lättare och imorgon ska jag prestera och du finns inte ens här och stöttar mig vilket jag vet att du skulle ha gjort om du visste, jag vet att du hade vart glad och jag vet att du hade sagt att allt kommer gå bra och du hade trott på mig. men du finns inte, du har inte existerat på tre dygn nu exakt. jag fällde en tår idag, jag tror de var den första tåren du fått mig att falla, det var länge sen jag grät, och efter de bestämde jag mig för att göra det jag egenltligen inte skulle göra, alla tårar förvandlades till ett hjärta som slog dubbelslag och ett par ben som skakade, men när du inte började prata var de ett lugn som infann sig, precis som att allt var bra, jag vet inte varför, men det kändes som att någon puttade in den känslan i mig och gjorde mig stark igen, precis som att någon sa till mig att inte ge upp, det kommer bli bra. jag ska aldrig ge upp, vet du det, men jag kommer aldrig acceptera att saker är som dom inte ska vara. när solen går upp hoppas jag att du pratar igen. jag vill höra, allt du har att säga.