nathaliesderberg

Jag tror inte du förstår vad det jobbiga är, tror inte du förstår vad de faktiskt är som slår till mig i höften var femte minut och påminner mig om vilken skit jag är. Du får mig att känna mig som smuts på marken, men ändå så fäster inte dina ord på min hjärnhinna för det du ibland säger stämmer inte. Jag hör men jag förstår inte, jag ser men det är för långt bort, för det du påstår har aldrig korsat min väg och allt jag skrev i din bok har du suddat ut, försökt raderat. Man kan tyda att någon skrivit något fint där, men du har ansträngt dig för att få bort alla tecken som någonsin existerat att jag har vart den som har hållt din hand. Regnet ösar ner och jag sitter här med lampan släckt, mörkret faller tidigare nu förtiden och vi går mot en vintertid, den tid vi aldrig är redo för. Kylan smyger sig in under våra kläder som smyckar våra kroppar och som på något sätt säger vem vi är och vart vi kommer ifrån. ditt smile på dina läppar finns inte längre där, det är som att allt du ägde föll ner i en grop och rätt var det var hade du täckt över den. Jag säger inte att du får skylla dig själv, dina tårar, din tvekan är du inte värd, men allting har sin mening, och antingen är det du och jag som ska lära, så bit ihop och tål det du inte trodde du skulle klara. När du tittar på mig är det som att du ser på en film som du egentligen inte vill se, när jag rör vid dig är det som att du känner dig fängslad utav min närhet. Jag kan inte sätta ord på din känsla. men mörkret infinner sig i våra själar, i våra hjärtan och vi ler inte längre.

Helt tyst, jag hör inte dina andetag för du är inte här och det värsta är att jag vet inte vart du är.
Jag vet inte vad jag ska tro eller tänka, men du får mig att sänka, musiken allt som går på volym, för vem vet du kanske står där nere nu. Det värsta är att jag känner ingenting, just nu säger min kropp inte ens en lite varning, på att något har gått snett, det är som att jag vet att allt är rätt. Ingenting är galet, utan jag väntar bara på din förklaring, jag hatar inte raring. Men kunde du bara gett en förvaring, så jag vet vad som händer.. För nu har du förstört planen i min kalender.


det där var igår, idag ska jag inte ens viska ditt namn för jag vill se vad du gör, hur du gör det. Jag har sagt det förut det räcker inte med att uttala det i ord, för det är din handling som säger allt, jag tänker sluta bry mig nu och i mitt huvud ska jag låtsas och ljuga att tanken var att jag skulle sitta här själv ikväll för du verkar inte orka anstränga dig eller respektera min tid. Tiden tickar iväg och helt plötsligt flyger jag iväg för i slutändan spelar det ingen roll hur mycket vi tycker om och hur mycket vi vill, för om någon inte gör som dom påstår sig känna kommer allt uppfattas som ett skämt, som en saga som du skrev men som aldrig har hänt eller kommer hända. Du sa att du skulle visa, jag ser ibland, men just nu ser jag ingenting, jag ser en vägg och du står inte i närheten utav den. Det är min vägg och du verkar inte vilja smycka den med dina bilder för du är där och inte här. Det är som att vi lever i en värld där vi hela tiden väljer vilka som ska finnas med i vår film, som att vi puttar ner några på tågspåret och låter dom dö och en del puttar vi åt sidan för en stund, för att sedan greppa tag i dom igen när vi känner att vi har tid, för dom. Jag vill inte vara hon för dig, också. Jag vill inte lägga ner min tid, min energi, min kärlek på någon som inte ens tänker efter på vad klockan faktiskt är. Du frågar vad jag gör, det är uppenbart, du behöver inte fråga, för du vet vad jag gör, du försöker bara stilla ditt samvete, för det känns som du inte ens vill men låtsas för du vet att du kan ha det bra med mig imorgon. Eller, för det enda jag vill ha är en förklaring och en kram inte en hink med iskallt vatten över mig, med lögner och falska leenden. Sanningen, ärligheten och handlingen är det jag vill ha, från dig, just nu. Jag väntar inte längre jag höjde volymen och lever för mig själv ikväll.

Det var länge sen jag kände sådär som jag nu känner. Jag ser inte dina ord som krav, jag är glad att du säger som du säger, för ibland blundar man för verkligheten och ser bara 100 meter fram och glömmer att allt annat existerar. Jag sitter här med hjärtat delat, för jag vill så mycket, men det är som något håller mig tillbaka, som att någon trycker ner mig i stolen så jag inte kan gå dit jag vill. Jag vet inte vem det är som orsakar smärtan, du eller jag, vem är det som skapar problemen. Hinder efter hinder och jag försöker hoppa över, men jag ramlar efter varje försök. Jag fallar ner och slår i marken och i tanken hade jag redan kommit i mål, men jag kommer ingenstans. Stampandes på samma plats försöker jag hjälpa dig men jag är inte den där personen, jag vet allt gott men samtidigt finns det en stor tvekan om mig själv och det är den som hindrar mig att klara allt det jag vill. Jag trodde aldrig jag skulle vara hon för dig och det gör mig glad, men jag är så ovan. Jag är rädd att du måste hjälpa mig, dra i mitt hår för när jag inte ser är det för att jag inte tror på det som finns i min tanke, på det som egentligen stämmer.

 

 

Jag antog ingenting, men när du sa att du var upptagen tog jag de för vad de va. När du sedan får mig springa rakt in i dörren av oro. Miljoner tankar cirkulerade i mitt huvud, vad kan jag har gjort, vad kan ha hänt. Dina korta kalla meningar gjorde mig förvirrad och jag kände mig hjälplös för allt jag vill är att du ska må bra. Det är mycket upp och ner, blod och svett och glädje och sorg, men håll hoppet uppe, för tillslut får du tillbaka allt gott du gett. Idag har jag ingen aning om vilken visa du hört eller vad som hände mellan hej och hejdå, men jag hoppas du mår bra, att du ler innan du somnar, ler och är tacksam över den du är. Jag ber och önskar att allt blir bra, för dig och ditt liv, du vet så väl att livet kan vara en cirkus om du vill, just nu är ditt liv ett stearinljus som håller brinna ner till marken och jag vet att du snart inte orkar mer. Jag önskar att jag på något sätt kunde hålla din gnista vid liv, jag vill vara elden till din låga, jag vill hjälpa dig springa in i mål och jag gör vad som helst, bara du ber mig, jag finns här, jag kanske inte alltid syns, ibland kanske du behöver ropa, men bara jag hör så lovar jag dig, jag är här. oron sprid i mitt blod, för jag vill inte leva utan dig vid min sida, du är som mitt ena öra, som mitt ena öga, som min ena hand och min arm.

Jag balanserar, jag håller mig fast och hänger från en tunn lina, du pratar med mig, jag hör vad du säger, men jag kan inte säga ett ord, tystnaden tar över. Du säger att du behöver mig samtidigt klipper du av min livslina och jag flyger ner i backen och du går din väg, bort från mig och bort från mina problem. Du ser mig inte, du ser mig bara när du ser dig omkring och jag finns bara när du behöver mig. Min tår på kinden försvinner inte och du torkar inte bort den. Tillslut tar jag mig upp och vandrar bort från dig och när du kommer springandes med ursäkter blir du tagen när jag säger att de är för sent, jag är klar. Men när jag brister ur mig ord efter ord känner jag hur mitt hjärta slutar slå, jag behöver dig som ett hjärta utan slag klarar jag mig inte utan dig. Du ser hur jag spiller ut mina känslor som att jag tappar ett glas vatten och sakta men säkert flyger jag över till din sida igen och håller om dig. Med tårar och händer som skakar är det jag som håller din hand när du ler. För när du ler skiner solen. Jag hör inte vindens brus, det enda jag hör är dig.

Jag har hört om det förut och man får tydligen aldrig tillbaka de man ger. När du öppnar upp ditt hjärta, se till att han förstår. Att han är bra, att hon lyssnar och att dom aldrig släpper din hand, för ditt hjärta kan annars splittras, i tusen bitar, som en spegel i backen, 7 års olycka, tiden läker dina sår, men tiden äter upp dig och ibland glömmer du bort vart ifrån du fick det där ärret på ditt bröst. Bearbeta din tanke, men gå aldrig till överdrift för då hamnar du någonstans som inte har med saken att göra, se till att gå runt i det områden du känner dig trygg i, för då kommer du finna svaret på din fråga. Livet är fullt av frågor utan svar, men du kan skapa dina egna genvägar och finna ett spår på marken som kan tala för dig och ditt frågetecken. Samtidigt som du lyfter på stenen och ser allt mer klarhet är det som att ditt hjärta slappnar av, som att ditt huvud tappar alla tankar och som att dina ben sätter dig ner på marken. Ditt ärr kommer alltid sitta där, under hela din tid här på jorden, men bär de stolt för dessa gjorde dig till den du är, du kan försöka dölja dom men i slutändan visar det sig alltid, i ditt sätt att vara.

Saken är den att när du säger det ser jag det ur en helt annan synvinkel. Det är som du puttar till mig ibland med dina ord och du får mig att förstå, se allt med andra ögon som att jag ibland kan vandra i en tunnel och bara se åt ett håll, aldrig titta bakåt eller åt höger eller vänster. Du ligger bredvid och sover, jag undrar vad du drömmer, du ser så fridfull ut trots alla problem. Jag lyfte din haka så du skulle andas bättre och du rörde inte en min. jag vill ge dig så mycket som egentligen är omöjligt, jag känner att jag har kommit en bit, om du hade stått där för ett par år sedan hade jag gjort allt som föll i min tanke, gjort allt som du önska och som var möjligt. Jag vill ge så mycket men gränsen sträcker sig inte längre än där jag stannar upp och ser mig omkring och förstår att det jag gör är det jag kan göra. Jag vet inte om du förstår hur mycket kärlek jag känner, redan. Jag blir stum, kan inte hantera det, för känslan är overklig. Du värmer mig inombords med allt du gör, när du ser på mig, när du håller om mig, när du kysser mig och när ligger nära i sömnen.

Jag kanske var sårad men saken är att jag gick inte den där vägen själv, det var du och jag då och nu har vi varandra men inte alls på samma sätt. Du måste förlåta dig själv, skära bort de taggar du skyddar dig med och visa hela världen att du är bra. Om man inte vet mer än det man tror sig veta kan man göra misstag och ibland gör man sådana som inkluderar andra, men jag visste hela tiden i hjärtat att det aldrig handlade om mig utan om dig. Mina principer korsar inte dina men vi möts ofta på vägen och ser till att vi förstår varandra, förr eller senare står vi där och skriker men det slutar alltid med ett leende för vi vet att allt som har hänt har hjälpt oss och du kanske inte har förstått det än, men acceptera och se hur du blivit, om det aldrig hade hänt hade du aldrig sett hur du tänker och hur du reagerar nu, i efterhand. Dina tankar om det som hänt säger mycket men mest säger det att du måste våga lita på dig själv, för du vet att du är kapabel till så mycket, du är bra. Ett påståenden om diamanter och stenar är en femma, men du kommer se att diamanterna är svåra att finna, men det finns många där ute, om man tittar noga så kan man se hur dom blänker. Se med själen och du kommer finna med mig vid din sida. Glömma och förlåta är lättare sagt än gjort, men ta vara på den tid vi har här.. på jorden, för imorgon kan det vara för sent...

Saken är den att du förstår inte vikten av din påverkan. Du ser inte på saken som jag gör och du stirrar dig blind på det stora hela medan jag ser de små detaljerna. Likt en rosett knyter vi banden mellan varandra och vi ser inte hur fort det går och hur ofta vi sitter där sammansvetsande. Du ler och jag ser allt på ett nytt sätt, för så fort du är glad vill jag mer. Min vy är inte längre som innan du klev in, för så fort du satte din fot i min dörr var det som att allt jag gjort satte sin plats, som allt bra som hänt skrevs i min bok och som att allt löstes upp för nu var det min tur. Dina kyssar mättar alla mina sinnen till den mängd att jag inte behöver någonting annat. En del saker som stiger ut ur din själ och framhävs av din mun kan få mig att vilja skaka av mig allt smuts och ta steget till dig och ingen annan. Saken är att jag vill låsa dörren, men jag vågar inte utan svar på varför. Livet är fullt av hopp och fullt av girighet och maktbegär, men ditt leende är större än allt hemskt i världen, du värmer mig när snön faller.

Du säger att du har ögonen öppna även fast du mest sover, du säger att du ser allt, precis det jag gör för dig, men ändå tvekar du. Ibland känns livet sådär bra och perfekt att man hela tiden väntar på att något ska hända, för så här bra kan det ju inte vara. Det känns som att du väntar på en bomb som ska explodera och förstöra ditt hjärta för evigt, sannigen är att det blir bara bättre och bättre för desto mer jag öppnar mitt hjärta för dig, desto mer känner jag för dig. Egentligen har jag inte ett dugg svårt att tala för mig, öppna upp mig för någon jag tycker om, men det är som för varje ord du säger, är det som att du knäcker mig, som att det jag har att säga inte är ens värd en smula, som att jag lika gärna kan hålla tyst, även fast allt jag vart med om, gör mig till den jag är.

Dom där pälorna runt mín hals hänger där av en anledning och det är för att jag har jobbat för dom, jag har inte alltid vart den personen jag är utan det har hänt mycket påvägen som har format mig till den jag är idag, jag skulle nog aldrig berätta alla historier bakom, men det som skapade mest förändring och utveckling är de jag vill dela med mig och det kommer jag göra.

Jag vet inte om du ljuger för mig men dina ögon säger allt, du är god, du vill väl och du säger ingenting för att såra. Jag kan se i din blick att du är tacksam för allt som är nu och för allt som har hänt. Vissa saker önskar man att man sluppit men utan dom händelserna hade jag inte vetat det jag vet idag.

I samma sekund som du frågade frågan som jag hoppats på att få slippa besvara så kände jag att det sved till i hela magen, just för jag vet hur det låter.. jag kan inte ljuga, jag kan inte ljuga, men jag försökte spara tid för att komma på något att säga genom att repetera din fråga, till slut slank det ut, som att jag inte kunde styra över det. Jag såg i dina ögon, direkt och saken är den att jag hade reagerat på exakt samma sätt, men jag skulle nog inte kunna sova. Mitt hjärta brast lite när jag såg din reaktion och jag vill skrika, men istället tittade jag på dina ögon som var fyllda av hat och i den andra sekunden skulle du förklara för mig i omvägar att om jag skulle göra bort mig så skulle jag få ångra det.

när jag tittar tillbaka i arkivet fylls jag av bubblor, för varje meningen jag läser är det som att alla känslor jag haft åter kommer tillbaka. jag känner mig pånytt född av någon andledning, efter allt som har hänt efter detta år och det känns som det var dax att starta om på nytt, bläddre till en ny sida och börja skissa på nästa målning, mitt liv. efter allt som har hänt, efter alla visor och sånger, efter alla fina nätter och dåliga dagar fyllda med tårar börjar jag om på nytt, jag raderar det förflutna för att helt kunna vandra vidare, inte byta riktning, men med ett par skönare skor ska jag vara så mycket bättre än aldrig förr. Jag ska forsätta vandra på den grusväg som följs upp av vackra blommor, den väg jag alltid vandrat, för det är jag, så var inte orolig, jag vill bara kasta allt skit och inte titta tillbaka, för nu är det en ny tärning som kastas och jag hoppas det blir jäkligt bra och att ni står brevid mig, trots allt.