springa.

rent spontant känner jag att jag vill ta mina saker, packa min väska och åka. sticka till min säkerhet och sitta i min säng och titta på mina vita väggar med mina saker runt om kring. jag vill gå, vill inte vara kvar hos någon, bara försvinna, känna hur jag bara drar bort alla sårskorpor på hela min kropp och öppnar allt, så allt får komma ut. låta alla tårar bara falla och släppa ut alla tankar. skita i allt och må bra, leva på ingenting och få ta tag i mig. jag hittar inte på min karta jag en gång målat. jag har siktat in mig på allt annat än mig själv och nu står jag här och vet inte vart jag ska, jag vill springa, jag vill gå, men de enda jag kan gå till är mitt egna hem. till min säkerhet. till mitt. jag vill skrika. jag vill slåss, jag vill gråta och jag vill berätta om allt jag någonsin kännt. men allt är bra, som jag brukar säga. allt är så förbaskatt jävla bra. nu ler vi igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0