nathaliesderberg

solen skiner men det blåser kallt. riktigt kallt. blåsten får en att glömma bort solen. precis som när du gör som du gör, får du mig att glömma kärleken. det är stökigt, ligger grejer överallt och jag vet inte vart man ska börja. sommarn är här och ledigheten som ska vänta runt hörnet finns inte. det finns inte ens ett hörn men allt jag måste göra är att le och låtsas som att allt är bra. den delen är jobbig - att låtsas som att allt är bra - hela tiden. det tar på krafterna, det tar av energin och man vet aldrig hur länge man ska orka. hur länge man orkar hålla uppe den ljusrosa fasaden som egentligen är svart. svart som natten och hatet. det är dödstyst och de enda jag hör är avloppet som bubblar, droppar. du gick iväg en stund och i själva verket älskar jag att sitta här för mig själv. fridfullt, andas ut och låta tankarna falla ner. jag gråter sällan när jag är själv, oftast när de är någon som styr mina tankar. ikväll ska jag pussa på en liten vän, som jag har längtat, min lilla tjej som har vart min bästa vän i tre år, som jag alltid kunde krama när ingen annan fanns där, henne ska jag få pussa på ikväll. jag längtar.