det finns långa kvällar som kan göra så ont. det finns nätter som man inte kan sova under. hela tiden brister hjärtat itu när dom inträffar och jag kan inte alltid se vad som är rätt och fel. jag vill klättra under ditt skin och visa hela världen vad jag menar, för du får mig att känna mig så missförståd. ingenting är klart. jag hoppas allt löser sig. jag vill verkligen det. av hela hjärtat. ska försöka sova nu. lång kväll, hoppas på sömn. håller tummarna. panik.
vita fläckar och magont. försiktigt tittar jag åt ditt håll, men vågar inte riktigt ropa förns det är för sent. du har redan gått och du hör mig inte ens. trötta ögon och en kropp som bara vill sova. en vilja efter något större, bättre. önskar och drömmer om det varje dag. en dag. en vacker dag, då ska jag vara lycklig.
förvara kylan inom dig och värm mig med dina kyssar. flyg inte iväg varje gång vi inte samsas. kanske borde jag le mer. jag tänker på alla brister du tycker att jag besitter. om jag håller med eller inte. kanske är det sant. kanske är jag ond. kanske är jag fel. inombords knackar det på ryggen. någon ropar och jag drabbas av panik, jag kan inte längre se. du springer ifrån mig och medan du smäller i dörren åker spegeln i hallen ner och blir till tusen bitar. i den stunden kände jag sån frustation att jag kunde vänt mig om och hoppat ut genom fönstret. nu sitter vi här. som om det aldrig hänt. som vi aldrig hade känt. det där hemska känslorna. du kysser mina läppar och vi talar om hur mycket vi älskar varandra. himlen är blå, men solen finns inte alltid där, för ibland försvinner den bakom horisonten. och en dag kanske den aldrig tittar upp igen.
ibland önskar jag att jag inte var jag. ibland vill jag inget hellre än att vara jag.
konstig som jag är. en del kallar mig psyko. en del idiot och en del bitch.
men jag har fina sidor också. tro mig. haha. godnatt typ
det var ett år sen, de var kallt, ruskigt kallt, de blåste inom mig. en jäkla oändlig röra vart jag än vände mig. folk blev arga, folk blev ledsna, folk svek och folk skrattade. jag kommer alltid minnas hur du gjorde bort mig framför dina vänner. det var krig, och än har väl ingen vunnit. igår firade vi ett år. även fast de har vart ett turbulent år så firar vi, för vi har varandra. ingen kan förstå vilken trygghet, kärlek man ger och får av varandra. som en famn man mår så bra i att ingenting annat kan mäta sig med det. jag orkar inte baktala, jag orkar inte ignorera, jag orkar inte försvara, för jag har hittat en person som jag verkligen verkligen älskar. min smaklökar avtar en liten stund, för att sedan åter komma tillbaka. kryddar och saltar maten lite mer än vanligt för just nu känner jag ingenting. du brister ut ett herregud vad starkt det är. medan jag, jag känner ingenting. ibland kan vi inte förstå hur den andre kan tänka så absurt annorlunda, hur du och jag som tyckte så lika igår, idag inte ens kan komma överrens om en sak. hjärtat börjar slå så hårt ibland, jag skuldbelägger mig för både de ena och de andra. jag har problem, inte så små heller. en utskällning hjälper inte, det gör inte mig någon nytta, du måste tala till mig för att jag ska förstå. punkt och pricka. ena sekunden tycker jag att alla är idioter och andra förstår jag. ibland vill jag bara trycka på pause, men just nu står allt så stilla så jag vill spola fram alltsammans. du kommer aldrig förstå. känns de som.
jag gråter med mitt ena öga och ser klart med de andra.
vad är de du gör mot mig. egentligen.
