nathaliesderberg

fastän jag vill så vill jag inte riktigt. fastän jag kan, kan jag inte riktigt. fastän så går det inte riktigt. tradigt,

rutinmässigt, förjävligt, men ett måste.




<3

skurken bakom hörnet ser mig inte när jag paserar och i tid hade du fält mig och tagit allt jag äger. förutom mitt hjärta. vilken tur att ingen kan sno det. alla känslor man känt och alla minnen som finns bevarat i hjärtat. ibland önska jag att du kunde se in här i mitt stora röda varma hjärta. se hur de verkligen ser ut. jag tror du redan vet, men du skulle bli så säker. jag väntar i mörkret och huvudet dunkar, ibland glömmer jag bort att äta men då får jag en smäll i huvudet för det. förlust i åter förlust. tack för idag, allting som behövdes är gjort. men listan växer ju såfort man är klar. igår var det vänster sida, idag är de höger, förhoppningsvis är det ingenting imorgon. om jag har lika tur som att du missa mig. när jag fixerar blicken på dig ser jag verkligen, allt de där som du är. så fin, min lilla guldklimp.

ett leende blev till  en tår
en dag blev till ett år
en tår blev till skratt
och av ingenting hitta jag en skatt.

för ett år sen satt jag i en park med dig. för ett år sen möttes vi upp och jag var så nervös att mina händer skakade. jag minns att såfort du kramade om mig fick du mig att känna ett lugn. jag kände nog redan då för dig. men som dagarna gick föll jag mer och mer. inte bara för ditt fina leende eller dina underbara kramar, utan för den du var och är. för det du sa och för den du va. jag hade hittat någon som jag letat efter. så som jag ville att han skulle vara. det bästa med dig är att vi har roligt ihop. att vi skrattar ihop. att vi är bästa vänner samtidigt som vi älskar varandra så högt. ett år sen och nu ligger jag i sängen hemma i vår lägenhet och väntar på att du ska komma hem från jobbet. det har hänt mkt under det hör året. och de bästa med allt är att just nu känns de så himla bra. du är han jag vill dela allt med för restan av mitt liv. ha familj med och vakna upp till varenda dag. jag kämpar och det vet jag att du också gör för att de ska bli så. för visst de är jäkligt enkelt att vara kär, men för att de ska funka i längden måste man jobba lite också. jag älskar dig. av hela mitt hjärta. och varje gång du inte är vid min sida saknar jag dig. tack för du finns. och tack för allt du göra. jag vill aldrig att vi försvinner. du och jag.

jag saknar bella, jag saknar ha någon där när ingen annan ville ha med än att göra.
ensam och missförstådd, är det livets gång? suger på den och säger vi hörs sen.

det gör ont i ryggen och ögonen svider. stolen är så hård att jag får ont och jag vill egentligen inget hellre än att lägga mig i sängen. men det går inte. kan inte somna. kan inte slappna av. får en känsla av obehag, som att jag vill slita av mig allt mitt hår med mina bara händer. som att jag vill skrika tills jag inte kan tala mer och som att jag vill spänna mina muskler tills de slutar att fungera. alla som fått mig att känna mig såhär kass. så dålig. precis som att vad jag än gör, trots allt jag gör, så duger det inte. jag är inte värd mer än de ni givit mig. trots att jag trippar på tå för dig slutar de med att du snackar strunt bakom min rygg. trots att jag ställer upp och lyssnar och förstår är jag ändå en idiot. trots att jag hjälper dig är jag den som överger dig. även fast jag visar dig att jag uppskattar dig så uppskattar du inte mig. även fast jag gör allt i min makt för att du ska se och förstå att jag älskar dig så säger du tack och i den andra sekunden är det som att ingenting har hänt. jag har en hemsk känsla innuti min kropp som jag inte vet vart jag ska ta vägen, jag skriker inombords men jag sitter här helt lugn, med fingrarna på tangenterna och snart kommer jag ligga och sova. låtsas som att allt är bra, som att jag mår bra och hoppas på en bättre morgondag, det är jag bra på. men jag avskyr mig, ni har fått mig att hata mig. för ingenting är nog och ni kräver bara mer och mer. allt vad jag säger och allt vad jag lyssnar står ni bakom hörnet och ger mig en örfil för att jag hittade någon att bry mig om eller för att jag valde fel. eller för att jag inte såg, när allt jag gjort är att ha sett.

ibland vill jag bara ge upp, springa tills mina ben inte orkar mer, skrika tills det inte finns någon luft kvar och bara sluta mig och försvinna. men jag vill ha dig. jag vill vara med dig. och jag är bara så rädd att du ska sluta kämpa för mig. sluta se mig. då kommer jag försvinna. då kommer jag springa.

du är som en främling för mig. just nu. men för ett år sedan var det så annorlunda. allt var helt annat. tänk vad allt har förändrats. ögonen i din nacke håller koll på mig hela tiden. sakta men jävligt försiktigt ser du in i mig som att du kunde läsa mig som en öppen bok. ibland blir jag känslomässigt förstörd, som en blixt slår allt ner och jag orkar inte längre le. det är som de du säger förstör mig för en stund och som att jag måste bygga upp mig själv på nytt.
känslig och öm. jäklig och förstörd. jag försöker. tro mig när jag säger det.men jag känner mig svag. så svag.