ett ord.

min kropp bubblar av känslor jag inte behagar. jag känner en oro över att någonting inte är som det ska. som att den stjärnan som alltid har lyst starkast håller på allt släckas. som att allt som har vart på riktigt håller på att bli till på låtsas. på något sätt så byts mina leenden ut mot irritation. jag vill springa härifrån. nu. för jag vill inte höra ett ord till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0