konsten

se in i mina ögon och säg mig vad de är du vill. jag vill att du ska måla men det ska inte spegla mig, det ska spela oss och våra liv. jag mår bra vid din sida men när du ber mig vara tyst vet jag inte vad som är rätt och fel längre. det är som att hela världens skakas om för nyss kändes allt så självklart. nyss kändes allt så bra, men när du inte vill längre är det som att allt faller ifrån oss och som att vi börjar tänka, realtistiskt, ser med ögonen och slutar att lyssna till våra hjärtan. konstens att finna en balans mellan alla punkter som bygger upp våra liv. jag vill ha dig, jag vill vara med dig. men ibland behöver jag andas. se själv. tänka själv. förstår du eller kommer allt falla igen?




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0