ingenting är perfekt.
jag kan ställa in hela kroppen på att det kommer vara såhär nu och det blir inte lika jobbigt. det är en slags försvarsmekanism jag har inne i blodet, men så fort jag har de minsta förväntning och det inte blir så, så blir jag sårad, ledsen och lägger ut all mitt förtroende och det finns inget tvivel i min kropp. men när jag har ställt in kroppen, då tror jag inte, då vet jag med säkerhet att de är såhär de kommer vara. då tar de längre tid innan trårarna utlöses. dom kommer men jag slipper gråta nu. för jag visste att du skulle åka, och jag visste varför. det gör allt tusen gånger lättare. ingenting är perfekt, även fast du kan få mig att brevid dig känna mig som om jag inte borde någonsin befinna mig vid någon annan, så finns det ingenting som heter perfekt. förstår inte ens varför ordet finns. för alltid när vi tror att allt är bra, då kommer någonting, litet som stort och slår åt. bara för att vi ska känna livet i ådrorna, och för att vi ska kunna känna uppskattning, han är smart han där uppe. jävligt smart.
