nathaliesderberg

du anar inte hur lycklig du gör mig. som en liten hundvalp utan en aning vad som väntar runt hörnet.

Du vet när man sitter fast klistrad. Läser och tittar fanatiskt. Försöker hitta tecken på fel, på att du kanske inte ens egentligen älskar. Och så hittar man ingenting utan bara en rad som kunde vara du men så sakta rinner de igenom, dum, vad dum jag är. De är ju du och jag. När jag ska lägga mig ner igen känns de i hela benen. De tar ett tag innan jag kan räta ut dom igen och titta på dig. För jag tvivlade i en sekund. Men shit vad jag älskar dig baby.

din klocka har stannat. du knuffar undan mig som om jag vore en fjäder och jag låter mig falla, ner i de mjuka och hårda. låter de omfamna mig. det tar hand om mig. när inte du finns där. jag gråter men de slutar, för jag vet att jag klarar mig själv. alltid. vad som än händer, kan jag om jag vill. dina onda blickar får mig ibland att ta ett steg tillbaka. för jag tycker inte jag är värd det. jag tycker jag förtjänar dina leenden. jag hoppas bara du förstår de själv.

Jag kom på mig själv idag. Jag är beroende, beroende av ditt leende. Så fort du inte ler, så fylls jag av obehag. Jag mår som bäst när du ler. Jag får påminna dig ibland. Le! Du har alla orsaker i världen att le. Jag ler. För jag älskar dig. Du ler och allt känns frid och fröjd. Lycka.

Jag kan inte tala utan att visa hur det är, hur de ligger till. språket rullar av mig och jag brister ut i skratt för de var inte meningen att säga sanningen. Men de bara kom. Falsk, är de jag som är de? Ljuger jag för dig, eller är de tystnaden som är falsk. Jag kan inte sova för du gör mig orolig. Blicken fäster inte där jag vill ha den. Du är suddig. Men jag vill ju ha dig skarp, i kontrast till allt de andra. För saken är att jag inte ser om du gråter eller om du skrattat. Förlåt mig. Snälla!

Såret läker men tiden går sakta. Tittar ner på det variga, inflammerade. Det gör inte ont, de ser bara obehagligt ut. Alla frågar vad jag har gjort. Vad som har hänt. Men bara när de ser hur jag gråter. Tränger mig före för jag orkar inte stå längst bak längre. Jag har fått slagits för att få den platsen i ditt hjärta. De gör ont, men inte såret som snart blir till ett ärr, utan känsla, bara ett minne. Ett suddigt, som jag knappt kommer ihåg. Längre. Tiden gick så fort. Och jag sa förlåt. Plåstrar om mitt hjärta med ett självförsvar att jag alltid klarar mig själv. Så jag inte spricker, i hjärtat, om du lämnar mig.

Gul, grön, blått men när allt är bra lyser de rött. Från hjärtat. Lyckan sprudlar i takt till solskenet som bländar skönt i ögonen. Har jag sagt hur jag saknar dig. Hur roligt vi hade. Tänker på dig varje dag. Men jag är så lycklig nu. Trots mörkret i bland. Kontrasten är underbar. Antingen eller. Svart eller vitt. De är sån jag är.

Stannar hela världen med musiken i öronen. Fast spänd i en lucka av misstro. En mörk känsla. Det är iskallt här inne. Allt rör sig men jag blundar. Drömmer och säger för mig själv. Allt kommer bli bra. Repeterar gång på gång tills du öppnar dörren igen. Lättnaden föll över mig som ett slag. Rädd och ledsen långt ifrån mig själv. Kvar i en känsla av obehag. Konstigt när man vaknar upp nästa dag, hur man ser på saken på ett helt annat sätt. Ler och tänker. Allt är bra.

Är det verkligen så att man måste välja? Måste man välja höger eller vänster? Jag förstod aldrig hur du kunde göra de så svårt för mig. Hur du kunde. Jag vet att du kommer förstå. Men det gör ont i hjärtat att allt du ser är de svarta. När jag gav så mycket av de ljusa.

En tår rinner ner från mitt öga. Ibland känner jag mig så lurad. Missförstod och dum. Det är väl kanske exakt de jag är. Precis så. Lätt och slätt. Låtarna spelas på repeat. Så jag ska glömma. Försvinna som en snökristall in i dimman. Jag vill alltid smälta in, men aldrig smälta bort, från dig. Det är vi och vi håller ihop. Tills den dagen vi inte vill längre. Jag hoppas på aldrig.

Funderar, hindrar och kommenterar. Vad är felet på dig? Eller mig. Jag ser dig inte. Hör dig inte. Orkar inte. Kämpar inte. Precis som du. Vet hur du sitter och pratar om hur dum jag är. jag orkar inte och de gör inte du heller. Solen sken ner på oss men nu har natten lagt sig över oss. Och vi verkar inte vakna. Vi är fast. Ler inte. Ser inte. Blundar. Låtsas som ingenting hänt, låtsas som att vi aldrig visste.

Fick se det igen älskling. Kärleken du ger mig. När du viskar när man minst anar. Du och jag. Du och jag älskling. Du gör mig lyckligare, bättre och så mycket glädje. Du sover, och jag längtar efter att få ligga brevid i din famn. Du och jag.