nathaliesderberg

det här är förmodligen det mest ärliga och sanna jag någonsin kommer lämna ifrån mig på den här absurda sidan, där man dagar sitter och bokstavligen gråter ut sina innersta tankar utan att egentligen berätta orsaken, låter din fantasi utse vad som egentligen har hänt. vissa läser och mår bra utav att jag är ledsen, vissa blír förtvivlade och vissa skiter i, är bara jävligt nyfikna. jag ska berätta en sak för dig och jag vet inte om du någonsin kommer få en sån självinsikt men du var ett svin. du var egoistisk, vilket du aldrig själv såg, du var snål, vilket du själv aldrig såg och du var lömsk, jävligt lömsk. det ser jag först nu när allt is har smällt till vatten. livet går vidare och jag mår fortfarande dåligt ibland utav att du fick mig att må dåligt. inte tro på mig själv, att allt handlade om dig i slutändan, som sagt jag tror inte du ser de själv, överhuvudtaget, men alla andra är idioter. glad att jag såg sanningen, glad att jag såg ditt rätta jag, kanske inte bättre sent än aldrig, men i det här fallet tror jag på ödet. och sanningen säger mig allt nu. jag säger hejdå till allt som gör mig ont. sanningen är hejdå. vi kanske hälsar, men jag vet hur du var och de gjorde mig ont, så hejdå. för nu.

jag kommer aldrig vara din vän. alla som vänder en ryggen när man vill så väl. gång på gång. det tar fan priset. är så trött på det här livet, på människor och deras egon. du varken förstår eller vill förstå. blir så ledsen men samtidigt så arg, jag bryr mig men samtidigt orkar jag inte. jag ångrar mycket, men egentligen ingenting. som man får kämpa i onödan, för ingenting alls. men du kommer aldrig vara min vän.