sanningen.
det här är förmodligen det mest ärliga och sanna jag någonsin kommer lämna ifrån mig på den här absurda sidan, där man dagar sitter och bokstavligen gråter ut sina innersta tankar utan att egentligen berätta orsaken, låter din fantasi utse vad som egentligen har hänt. vissa läser och mår bra utav att jag är ledsen, vissa blír förtvivlade och vissa skiter i, är bara jävligt nyfikna. jag ska berätta en sak för dig och jag vet inte om du någonsin kommer få en sån självinsikt men du var ett svin. du var egoistisk, vilket du aldrig själv såg, du var snål, vilket du själv aldrig såg och du var lömsk, jävligt lömsk. det ser jag först nu när allt is har smällt till vatten. livet går vidare och jag mår fortfarande dåligt ibland utav att du fick mig att må dåligt. inte tro på mig själv, att allt handlade om dig i slutändan, som sagt jag tror inte du ser de själv, överhuvudtaget, men alla andra är idioter. glad att jag såg sanningen, glad att jag såg ditt rätta jag, kanske inte bättre sent än aldrig, men i det här fallet tror jag på ödet. och sanningen säger mig allt nu. jag säger hejdå till allt som gör mig ont. sanningen är hejdå. vi kanske hälsar, men jag vet hur du var och de gjorde mig ont, så hejdå. för nu.
jag kommer aldrig vara din vän.
jag kommer aldrig vara din vän. alla som vänder en ryggen när man vill så väl. gång på gång. det tar fan priset. är så trött på det här livet, på människor och deras egon. du varken förstår eller vill förstå. blir så ledsen men samtidigt så arg, jag bryr mig men samtidigt orkar jag inte. jag ångrar mycket, men egentligen ingenting. som man får kämpa i onödan, för ingenting alls. men du kommer aldrig vara min vän.
fucking perfect
rather
riva upp
du skrattar på andra sidan väggen, jag vill inte höra, huvudet sprängs, jag trycker på play för att slippa höra, höra på er lycka. cm minskas kring midjan och glädjen höjs, panikattacker gånger 6 på mindre än en månad, många tårar, många avsnitt av fruktan, att känna sig värdelös, att inte orka mer. allt på samma gång. så fort jag hör någon hulka biter sig alla känslor fast och de är nästan så ja kommer tillbaka till de ja inte vill ha något mer. försöka andas är svårt. hittar alltid tillbaka. synd kanske. jag har kommit till en punkt där ja inte orkar bry mig något. jag orkar inte försöka mer. ibland kan tänka tanken på att jag hoppar framför tåget utan problem, och ibland vill ja ingenting än att bara ligga, stirra. fick höra av en fin mamma vars dotter bara hade dött, arton år och full av liv, bara så. en som verkligen ville. jag vet inte vad jag vill. förutom att vara med dig. tragiskt, kanske. fy vad jobbigt de är, ibland, oftast. livet är så jävla orättvist. hjälp. och snälla låt mig få gråta, låt mig få vara så ledsen som jag vill, orkar inte le och vara stark hela tiden, skratta inte bort allt
klockor som stannar
magen vrider sig sakta tillbaka, klockorna stannar men samtidigt tickar dom för fort. du väntar, promenerar och tror att allt kommer vara över när du kommer hem. allt kommer vara över, saken är bara att jag snart inte kommer orka mer och allt kommer vara över på riktigt. jag vill inte, jag vill inte vara med om de här. jag är ofrivilligt inkastad i ett krig. ofrivilligt ledsen och lämnad. jag känner en känsla av att jag inte orkar en sekund till. inte en enda. jag sjunker bara längre och längre under ytan. finns det något kvar i ditt förstånd eller försvan det med ner?
Love
stum
precis när man tror att allt är bra så kommer en känsla och lägger sig i magen, bosätter sig och etsar sig fast likt en cysta i livmodern. vill inte försvinna, gråter och har ingen aning varför, du ifrågarsätter min attityd, jag förstår ingenting, gråter och skriker. du kramar mig så hårt och viskar i mitt öra att du verkligen älskar mig...
nu känns det som att vi inte träffats på ett år och som att vi inte längre är varandras. känns inte som att du är min längre, känns inte som att de är du och jag längre.. känner mig så bortblåst och jag orkar fan inte lyfta ett finger till, orkar inte gråta en tår till, orkar inte ringa ett samtal till för att försöka förstå, vad de är som händer. regn och sol, min magkänsla består och jag grät när jag lämnade dig i dörröppningen, likt ett spädbarn som blev borttagen ifrån sin mamma, ville inte gå, ville inte att du skulle åka, för det satt en oro att de kunde bli som de har blivit, förr. du håller om mig och säger att jag kan lita på dig.. slänger igen dörren och jag går ut i solljuset och tror på dig. tror på ditt ord. nu sitter jag här och inget du sa stämde, inget du sa hände. jag är så trött på att alltid vara tillmötes, alltid vara din lycka, när du ger mig regn iställer för solsken just nu. jag vet inte vad jag ska göra, i denna oändliga röra. det är mörkt nu och lägerelden håller på att släckas, ögonen kommer slockna snart, och jag hoppas av hela mitt hjärta att du gör en skillnad och att jag slipper, för jag tror inte jag orkar en gång till.. för just nu är jag lika stum som du, alltid är.
Hatad
Panikattackerna återkommer under hela dagen, tårarna försvinner ner mot kinderna och inget jag gör kan stoppa dom. Du ligger bredvid och snarkar och jag har aldrig känt mig så hatad, så misslyckad som jag gör idag. Ingenting är visst bra, allt man gör blir fel. Saknaden efter någon som förstört så mycket för en, som fick mig att gråta, tappa andan idag som inte ens är här, pga äldre händelser. Allt de mörka kom upp, all panik och jag ville bara springa men du höll mig kvar, som att du spikat upp mig likt Jesus på korset, frälst och älskad men ack så hatad. För jag gjorde fel, jag borde inte ha frågat. Man har bara sig själv i slutändan. Lita fan inte på någon annan än dig själv. För det är du som ska stå ut med dig. Shit sluta gråt bitch, de ekar i hela huvudet.
min.
det var det dumaste jag kunde göra. jag ångrar det. jag skulle aldrig tryckt. jag skulle aldrig läst. jag hoppas aldrig du slutar älskar mig. för du förstår inte hur mycket du är älskad av mig.ingen kommer älska dig som jag älskar dig.
jag visste det.
jag visste det och nu kom det, det stod till och med svart på vitt och känslan i hjärtat är oslagbart. kan inte förklara, går sönder, tvivlar och dör på samma gång. jag dör av alla tårar som motvilligt pressas fram, jag hatar dig. jag hatar allt du förstört, jag älskar dig för att du valde den vägen, för annars hade jag aldrig stått här. jag hatar att du gör så här. jag hatar dig så mycket. jag vet att ingenting kan gemföras med mig och dig, men om du förstör då kommer jag dra sönder ditt fula hår och riva upp din vackra hud. jag hatar dig.
rädsla.
en saga, men de är en verklighet. knapert och dant, jag grät. tårarna rann och då vet du hur mycket jag menar, du svek mig, verkligen. jag vill verkligen lita på dig, men de går inte. inte än. hjärtan så röda. alla fina människor som fyller alla tomrum, alla tårar som rinner när man minst förväntar sig. mer lyckotårar nu, mer röda hjärtan. fler rosa rosor. ibland blir jag rädd, blir rädd att jag inte är bra nog för dig, att du välja bort mig, tänker på alla andra, jag vänder mig bort, och du blir arg, men jag är bara rädd och muren byggs på tre sekunder och du är borta, bara för att jag ska skydda mig och min rädsla.
Lycklig
vi är på en plats där jag alltid hoppats att vi skulle hamna. jag är så lycklig, som jag aldrig vart. ditt leende hör till mig och du känner för mig, så som jag har kämpat för att jag ska få tillhöra dig, få vara din riktiga, den som du vet verkligen bryr sig. det gör mig så lycklig, att vi har varandra nu, på riktigt. jag hoppas det är du och jag, föralltid. att vi får små minisar och hittar på masssa massa äverntyr. älskling.
spring love.
same but not.
