nathaliesderberg

magen vrider sig sakta tillbaka, klockorna stannar men samtidigt tickar dom för fort. du väntar, promenerar och tror att allt kommer vara över när du kommer hem. allt kommer vara över, saken är bara att jag snart inte kommer orka mer och allt kommer vara över på riktigt. jag vill inte, jag vill inte vara med om de här. jag är ofrivilligt inkastad i ett krig. ofrivilligt ledsen och lämnad. jag känner en känsla av att jag inte orkar en sekund till. inte en enda. jag sjunker bara längre och längre under ytan. finns det något kvar i ditt förstånd eller försvan det med ner?