nathaliesderberg

jag är så trött att jag inte ens vill ställa mig upp. mitt huvud liknar en sopptipp och jag kan inte längre stå mer än ett par minuter innan jag säckar ihop likt en fågel som flyger rakt in i ett fönster. jag har ingen energi att ge ut, sprida leenden eller värme, det existerar inte längre. jag vills helst bara sitta, kanske ibland titta, men ingenting mer än att se på vad de du har att ge. jag känner att mitt samvete bränner för att jag bara glömmer och sitter. jag flyger iväg i mina tankar och glömmer vad de va jag skulle gjort. jag sitter inte här och ler, som jag tror du tror. jag vet inte vad jag vill göra, det enda jag vet är att jag inte orkar röra, röra mina armar för att hålla om dig, för jag är så nere mellan bergen att jag inte ens hör er ropa. vart är ni egentligen, jag kan inte ens se er här hos mig. jag vinkar ibland men sällan får jag någonting tillbaka, mest bara skit om hur usel jag var. jag är väl usel okej, men jag vet innerst inne att jag är en bra tjej. och jag orkar inte ens resa mig så hur jag ska orka säga hej?

se in i mina ögon och säg mig vad de är du vill. jag vill att du ska måla men det ska inte spegla mig, det ska spela oss och våra liv. jag mår bra vid din sida men när du ber mig vara tyst vet jag inte vad som är rätt och fel längre. det är som att hela världens skakas om för nyss kändes allt så självklart. nyss kändes allt så bra, men när du inte vill längre är det som att allt faller ifrån oss och som att vi börjar tänka, realtistiskt, ser med ögonen och slutar att lyssna till våra hjärtan. konstens att finna en balans mellan alla punkter som bygger upp våra liv. jag vill ha dig, jag vill vara med dig. men ibland behöver jag andas. se själv. tänka själv. förstår du eller kommer allt falla igen?

jag pausar alltid musiken. det gör det lättare att få fram orden. dom där orden som finns i mitt huvud och meningarna som fyller upp mitt hjärta. det är molnigt. men vägen glittrar när jag promenerar, för jag vet att vägen alltid leder till dig. du värmer min själ, sätter leenden på mina läppar, får mina ögon att tindra, får min mage att kittlas, får mitt hjärta att slå, får min kropp att aldrig vilja krama om någon annan. du gör mig glad, du ger mig glädje. dina ögon säger så mycket när du tittar på mig och ler. dina händer beskriver hur du känner när du klämmer hårt om min hand. när du smeker min rygg medan du säger vad du har på hjärtat och när du förklarar varför det blev så fel igår. jag älskar dig när du visar mig vem du är, för varje ord vi delar, för varje leende vi delar och för varje tår som har fallit, så ser vi vem vi är, vem du är, vem jag är och vilka vi är tillsammans. med varandra. jag saknar dig, inte för att de var länge sen vi sågs utan för att jag önska du var här.

Ibland känner man det så hårt. Det är som att de slår till dig i ryggen från ingenstans och helt plötsligt får du ont utan att du vet vad du gjort. Den bara kom, smällen, från ingenstans. För visst ska de alltid vara något. När allt börjar falla på sin plats, kommer någonting annat fram, och när de är löst, faller de andra ner, mitt framför ögonen som ett tecken på att vi lever. Jag är trött. Hela huvudet snurrar. Det är inte ofta. Ibland blir de för mycket, för mycket att ta in, för mycket att hålla inne. Jag hoppas solen skiner imorgon, jag behöver sol.

min kropp bubblar av känslor jag inte behagar. jag känner en oro över att någonting inte är som det ska. som att den stjärnan som alltid har lyst starkast håller på allt släckas. som att allt som har vart på riktigt håller på att bli till på låtsas. på något sätt så byts mina leenden ut mot irritation. jag vill springa härifrån. nu. för jag vill inte höra ett ord till.

Ibland är det inte så enkelt som matematik, ibland kan man inte ta ett plus ett och få ut ett jävligt bra och logiskt svar. Ibland finns det inget svar, ibland kan man inte förstå ett svar och ibland vet man inte vad svaret betyder, som att de yttrade sig på ett främmande språk. Vi brukade räkna rosen blad för att få svaret på om hur han älskar. Men nu vet vi att ingen blomma kan av en slump tala om vad någon känner. Nu måste vi använda alla sinnen och försöka tyda, se, försöka förstå. Nu måste vi låtsas att vi vet, fast vi egentligen inte vet ett shit. för ingen kan möjligt veta allt. vad gör vi då här?

Klockan är snart tolv. Jag ska snart sova. Jag är trött trots att det enda som har tagit på mina krafter idag är mitt egna humör. Ditt rosa hjärta hänger runt min hals, det har hängt där sen dagen du gav mig det. Jag kommer inte ta av mig det för ens du ber mig. Jag känner ingenting ibland, men så fort jag tänker på dig hoppar mitt hjärta tillbaka och börjar slå som aldrig förr. Jag vet att saknaden kommer finnas så fort du inte är här men jag mår bra ändå- jag kommer ha det bra ändå. För bara tanken att du är min och att du tänker på mig gör att jag kan stå. Jag minns när det inte var bra, jag minns när du gjorde mig illa, då ville jag inte kliva upp. Det känns som att våra tåg åker på samma räls nu, det känns bra nu. Jag känner och jag vet när du väljer att ta steget att krama om mig när vi har legat tysta i fem minuter efter att vi inte har kommit någon vart med en diskussion, då rör du min själ. De jag saknar mest av allt när du inte är här är dina händer, ditt leende, dina kyssar och framförallt världens bästa kramar.

Vet du en sak? Jag tror ingen vet. Allt känns som en blå himmel. Allt känns ljuvligt och hela min kropp fylls upp med en känsla av magi. Som att din hand visar mig vägen och som att när du rör vid mig värms jag upp från topp till tå. Trött men lyckan fyller mig från utsidan till insidan. Kanske drömmer jag mig bort men trots allt så känns allt bra. Jag ser vad du menar, jag försöker förstår och det hjälper mig. Jag släpper allting för jag vet att det är rätt för när du pussar mig på kinden medan jag lagar mat och håller om mig medan jag tvättar händerna så känns det i hela kroppen. Alla dina små ord som du viskar i mitt öra, allt som fäster sig i mitt hjärta och allt du gör som får mig att känna mig så trygg. Jag kan äntligen se hur mycket vi älskar. Jag kan äntligen se med mina egna ögon och tro på oss, tro på det som kommer. När jag inte vet längre och när du inte pratar som du nu gör, då är det inte som vanligt, som den kärlek vi har byggt upp, men för varje gång vi pratar ut, för varje gång du förklarar och för varje gång du lyssnar känns det som att allt faller på plats likt ett pusselspel allt mer och mer. Du säger att den kärlek jag ger dig är mer en du kunde tänka dig, men saken är att jag ger dig inte ens i närheten av det jag vill och kan ge. Allting känns som en saga, som att vi på riktigt har hittat en balans där vi kan gå på en varsin lina men mötas på mitten när vi behöver en hand att hålla, en famn att värma sig i eller bara två öron som kan lyssna. Det bästa med dig är att vi kan skratta ihop. Det bästa med dig är att man kan vara sig själv och de bästa med dig är att du alltid ser trots att jag inte behöver säga ett ord. Innan jag har öppnat munnen frågar du hur det är fatt. Jag längtar tills vi ses igen. Jag längtar tills imorgon, när vi ska skratta ihop, när vi ska pussas och kramas och när vi ska prata. När vi ska vara tysta, när vi ska sova och när vi ska säga god natt. Jag älskar dig.


med en fjäril på min handled påminner jag mig om det hinder jag har lyckats hoppat över, det jag gjort fel och ser framåt, som en nystart och ett sätt att komma ihåg att ingen ska någonsin få stå ivägen för det jag vill. låt oss flyga iväg.

Mina händer luktar rök. Du ringde en kort stund, jag tände en cigarett och du pratade. Det känns jobbigt just nu som att regnet kommer såfort jag tänker på allt. Jag har avslutat ett kapitel som har tillhört mig länge nu, det känns tomt och det har bara gått någon dag. Det är jobbigt att vara hemma, det är jobbigt när jag ser dig men du finns inte här. Men jag vet att du har de bra. Saken är ju att de är helt tyst här utan dig. Det ekar tomhet och jag fäller tårar när jag tänker på allt som har med dig att göra. Jag behöver någon nu, någon som håller om mig och någon som säger - du gjorde rätt. Det kommer bli bra. Jag ska försöka sova nu. Försöka att inte tänka på det så mycket. Försöka att se solen som skiner där borta... försöka att le när allt jag vill är att fälla tårar.

du har vart jag. du har vart mitt allt. min lilla sak som alltid har lyssnat. men nu är du borta..

 

 

Du vet när du sover brevid mig. Tätt tätt intill. Sådär så det blir helt svettigt på vår hud och jag nästan vill springa ut i snön för det blir så varmt. Det är de bästa som finns. Och när jag vänder mig om är det inte för att jag vill komma bort ifrån dig utan för att jag vet att du finns där. Du är så fin när du lägger din haka mot min axel och så fort jag kysser dina läppar kysser du tillbaka, även fast du sover.  När dina händer rör vid mig och när du ler när du ser på mig. När du kramar mig som bara du gör och när jag pillar dig i håret och du ryser. När du får mig att längta efter dig när du ligger brevid när jag tänker att du snart ska gå. När du säger älskar dig och när du kysser min hals. När du masserar min rygg och när du drar fingrarna runt mina läppar. När du håller om min hand och när jag ligger på ditt bröst. När du vill ligga på den sidan av sängen som är längst till dörren för att skydda mig. När du skrattar och när du förklarar hur du känner. När vi sitter på balkongen och dricker kaffe och när vi promenerar med bella. När du retas och jävlas. När du gnisslar tänder och att du alltid kommer till mig när jag rullar ifrån dig i sängen. När du håller om mig. Och när jag håller om dig. När du pussar min näsa. När du pussar på min panna. När du kysser mina läppar. När du lyssnar på mitt hjärta. När du lägger dig på mitt bröst och säger här, här vill jag sova. När vi äter middag och dricker julmust. När vi kollar på dåliga filmer som slutar i kyssar. Och när vi skrattar åt dåliga skämt. När vi lyssnar på bra musik och sjunger med. När vi spelar kort och du alltid förlorar. När du säger fel och kommer på det. När du lär mig nya saker. När du hjälper mig upp ur sängen. När du springer ifrån med din tallrik för att jag inte ska hinna före med den till disken.  När du hjälper mig. När du försöker få mig glad när jag är ledsen. När du torkar bort mina tårar. När du säger att allt kommer bli bra. När jag säger att du är bäst och du säger du är. När jag älskar dig och du älskar mig. När du ringer mig, när du smsar och frågar vad jag gör. När du kommer hem till mig. När du kramar om mig när vi inte setts på ett par dagar. När du pussar på mig igen. När du blir glad när du får pepparkakor. När du lyssnar och när du berättar.

Jag pausar musiken för en stund. Tänker på året som gått. Vad fort tiden har runnit förbi och vad som egentligen har hänt. Blev klar med saker och ting, träffade nya människor som lyste upp mörkret och såg solen på första gången på länge. Tårar har runnit, leenden har delats, öronen har lyssnat och kramar har spridits. För varje år som går är det som att vi människor hoppas på bättre tider, bättre förutsättningar och i allmänhet ett bättre liv. Är det så pass att man kan tillsammans med nyårslöften skapa allt det där. Utsökta bakelser görs med omsorg och inget man bara kasta ihop på ett par sekund. Allting kräver sin tid och alla människor ler av en anledning. Jag vill såklart slippa tårar, så ofta som möjligt och helst bara må bra men livet är som accepterat fyllt av upp och ned gångar. Det är tur att vi har varandra i alla snåla vändor som en del gånger gör att vi fryser till is och en del gånger gör att vi är varma som solen. Kanske brister vi någonstans där imellan ut i ett kaosartat regn oväder. Saken är att vi vet att allting blir bra, allt kommer att lösa sig. Och tänker vi bara, vad är det värsta som kan hända så känner vi ganska snabbt, ja men det är nog inte så farligt i alla fall. jag struntar i nyårslöften, det har jag alltid gjort. Jag tar det som det kommer, jag försöker besegra varje bergstopp och hoppas att allting går vägen. det är svårt att se vad som kommer ha hänt när jag sitter här om ett år igen. Men en sak är säker, precis lika mycket kommer ha skett och precis samma väg ska vi återigen vandra, fast har ni märkt att för varje år så blir allt lite tyngre att bära. och visst är det så att för varje liten händelse vi går igenom känns den där dagen som fick oss att gråta som aldrig förr ganska bisarr och pinsam och numera skrattar vi åt det, alltihopp, misstag gör vi, men oftast kan vi skratta åt dom i efterhand. och tur är väl det. gott nytt år!