nathaliesderberg

Det är som att jag trycker på fel knapp men ändå träffar jag rätt gång på gång, jag har ingen känsel kvar för du tog bort den ifrån mig, du låter mig inte känna. Vet du vad de värsta är att du tar mina ord och slänger dom rakt ner i golvet, mina ord är inte värda att lyssna på för då hade du tagit till dig, du tar inte till dit någonting för du sitter med tårar i ögonen varje kväll. Allt verkade så bra, som att himlen var blå men färgen börjar förändras. Jag vill höja volymen för jag vill inte höra vad vi tänker, tankarna gör mig illa och jag vill inte vara kvar för det känns som min existens skadar dig. Mina ögon är trötta och det var länge sen jag grät men du fick mig att gråta likt ett barn som inte fått mat. Jag vet inte vad jag ska göra, jag brukar veta, men jag vet inte och jag känner med hopplös. Jag vill så mycket men det är allt du säger som håller mig tillbaka. Titta på mig så ser du att jag har inte ens har en fläck som är perfekt, jag blir förbannad för jag blir uppmålad som en gudinna fast jag egentligen bara är hennes skugga. Jag vet att jag är allt annat än just det, jag är någon som folk sätter sig på och inte någon folk ställer sig för. Så är det och så kommer det vara och det finns en orsak till det, se det, snälla och ta steget bort från mig, annars kommer vi inte kunna vandra tillsammans, och jag vill ha dig där brevid. Försök.

jag är din skugga och jag följer dig även när du inte lägger märke till mig.