nathaliesderberg

Vet du vad saken är.. När jag sitter här och väntar på dig, ibland i timmar, ibland i dagar, så helt plötsligt när du öppnar din mun är det som att jag faller ner som en sten på golvet och allt som hänt försvinner. Din röst och hela du gör mig lugn, din röst och hela du gör mig så lycklig och hela du gör mig så kär. Och så fort du öppnar munnen saknar jag dig och allt dåligt är borta för jag glömmer allt som någonsin hänt när du böjar prata. Du vet inte hur mycket jag älskar. Jag saknar dig, det var två dagar sen vi sågs nu. Det gör lite ont i hjärtat när jag inte får dina kramar som jag behöver. Och att se på ditt leende är det som får mig att smälta allra mest. För trots allt så är vi sjukt bra, du och jag, vi..
jag saknar oss, jag saknar våra kramar, våra kyssar och när vi skrattar ihop, för när jag är med dig mår jag som bäst.

 

 

 

 

 

Vi måste lära oss med sanningens ord att det finns problem som styr oss, ibland styr dom oss rätt och ibland helt fel. Ibland hamnar vi där vi aldrig tänkt oss att vi skulle hamnat, ibland hamnar vi exakt där vi vill vara. Ibland behöver vi nypa dig i armen för att du ska förstå att de är så här bra. Ibland måste vi torka dina tårar på din kind för att allt känns hopplöst. Det är därför vi har varandra. Och saken är den att även fast de låter jävligt jobbigt så är de så att de som inte dödar oss gör oss bara starkare. Du har kämpat hårt, du har kommit långt, ett år har faktiskt gått och du borde vara så stolt över dig själv. Ingen vet vad som väntar runt hörnet, ödet har vi ingen aning om vad den utvisar. Allt vi kan göra är att göra det bästa av situationen. Jag vet saker du inte vet och du vet saker jag inte vet och de är just det livet handlar om och allt detta kantas av fantastiska och problematiska situationer. Solen skiner ett par månader per år i Sverige, det liknas vid våra liv, beroende på var i världen vi befinner oss förändras vädret. Beroende på vilket stadie vi är i livet förändras våra förutsättningar. Och vi får aldrig glömma att vi har bollen i våra händer och vi väljer exakt vart vi kastar den här näst. Jag finns här så som du finns för mig. Vi puttar varandra framåt, men vi måste själva bestämma riktning, vi måste själva ta klivet ut ur den dörren vi väljer att gå ut ifrån. du och jag vet att något måste ske, en förändring, annars kommer detta fortsätta och vi vet att du inte mår bra med dessa tårar i ögonen och denna ångest i din kropp. Jag kanske mest skojar men i djupet av mitt hjärta är det jag som bryr mig och ser vad du går igenom. Jag vill att du ska må bra, jag vill att du ska se att de kan bli så mkt bättre än vad det just nu är. Hoppet i ditt hjärta måste träda fram och för att det ska kunna vara möjligt måste du släppa något. Jag tror på dig och en dag kommer vi sitta där och säga, det är så mycket bättre än vad vi någonsin tänkt. Och karman i ditt blod kommer visa dig vägen till en solig dag.

 

 

Just nu i denna sekund, vandrar tusentals tankar förbi. Jag vet inte vad jag ska tro för jag vill tro på dig och jag vill tro på oss. Är du ett skämt, är allt du säger något som du hittar på, för som du just nu beter dig kan jag inte förstå. Din handling som du utsätter mig för säger inte att du tycker om, det säger ingenting om att du bryr dig och du visar på ett sätt att du inte pallar. Jag vet ju ingenting egentligen, jag vet att du lever, men jag vet ingenting mer. Frågan är bara när du ska säga mitt namn igen och frågan är när du ska be mig finnas igen. Det är som du tryckt på paus knappen medan jag ligger här och vrider och vänder. Du ser inte längre än att jag faktiskt blir sårad. Hur kan man göra som du gör, jag behöver en bra förklaring vilket jag knappast tror är möjligt i denna situation. Under denna tid, under dessa dagar så känns det inte som de är möjligt att inte kunna göra saker möjligt. Jag går under och egentligen vill jag ta sönder allt men du har mitt hjärta och du förstår inte hur mycket du krossar det när du gör såhär. Jag vill inget annat än att det ska vara bra, utan drama, utan missförstånd och framförallt utan lögner. Lögner är det värsta som finns, så vad du än gör, ljug inte för att du ska framställas som bättre, sanningen visar sig alltid och sanningen är bättre trots att den kan göra jävligt ont. Just nu suger jag på en jävligt sur karamell, för du fick mig att tro att något hänt dig men i själva verket mår du bra. Jag känner mig dum för att jag bryr mig och för att jag älskar. Men egentligen är det du som ska skämmas som beter dig som att jag vore smuts. Jag hoppas du ser mig snart och ger mig en sanning du kan stå för, för vet du jag skiter i vad du håller på med, bara du säger sanningens ord.

det har snart gått två dagar sedan jag hörde din röst. jag saknar dig, men just nu vill jag inte bry mig, men jag gör det.

Okej, fine. Ingenting är perfekt, det är ju fullkomligt medveten om. Men varje gång du gör så här så vet jag inte vad jag ska ta mig till. Du ger mig magsmärtor, du gör mig instabil och det är inte pga att jag vill ha din bekräftelse utan för du glömmer mig när jag aldrig glömmer dig. Du får mig att känna mig ensam, du får mig att känna mig bortglömd och du får mig att aldrig mer vilja springa till dig igen. Det du gör gång på gång och det du får mig att känna gång på gång. Du verkar inte förstå din handlings påverkan för du får mig på fullaste allvar att vilja bryta ner mig själv och du får mig att känna mig mindre värdefull. Det spelar ingen roll vad du säger för det här talar om hur du tycker. Det spelar ingen roll vad som händer för detta talar om hur du tänker och det spelar ingen roll hur trött du är för det här visar att du inte tänker ett steg till. Jag ska inte tala för dig eller mot dig, men det är så det känns och det är så jag skulle agera om jag inte brydde mig eller inte hade hjärtat på rätt ställe. Jag blir orolig och tusen tankar vandrar förbi om att något kan ha hänt, men eftersom du brukar bete dig så här så vet jag med stor säkerhet att du bara sover och har glömt mig och drömmer drömmar om gud vet vad. Jag kanske är hård, men det du gör mot mig är att inte respektera min tid. Jag ber till gud att du mår bra. Men fortfarande vad de än må vara säg i alla fall att du mår bra så länge du inte tappat mobilen och du själv befinner dig ute i en skog och inte kan hitta hem, då kan jag förstå, men snälla, gör inte såhär mot mig en gång till..

säg inte, tala inte, när du inte gör det.

 

 

ibland får du mig att känna mig ensam, ibland får du mig att tro att du inte ens existerar.
ibland saknar jag dig, ibland saknar jag det som inte finns och ibland saknar jag att känna mig hel.

jag släcker lyset för att hoppas på att du inte ser mig, jag vill inte att du kommer in, jag vill inte ha dig här. ínte just nu. jag släcker lyset och hoppas att all min ångest försvinner, att alla mina tankar om dig som inte stämmer mörknar tillsammans med mörkret i mitt rum. jag vill inte se mig själv för just nu ser jag ingenting. du får mig att inte vilja se, du får mig att vilja bryta allt, du får mig att vilja springa ifrån mig själv, från dig och från alla. jag vet inte vad du vill, men ibland känns de som dom enda gångerna du är nöjd är när jag sitter här själv under täcker eller när jag sitter tätt intill dig. det verkar inte som att du vill att jag gör ngt annat. jag ser mig själv i speglen och jag vill flyga iväg som en fjäril för allt du sa till mig vill jag inte höra, för mig är det ingen sanning, för dig finns det inget annat som är rätt. jag förstår dig, men samtidigt tänker du inte längre än vad din näsa räcker. min mask som jag tar av mig varje kväll har inte existerar på ett par dagar, mitt leende har inte fått träda fram på ett par dagar. jag saknar dig och du verkar inte ens vilja lyfta ett finger ibland. jag vet inte om jag är så pass stark att jag orkar ta det med dig just nu, för jag har sagt de förut. men du verkar göra om samma misstag dag efter dag. sanningen kanske är den att jag faktiskt inte vilar i din tanke, som du gör i min. min dröm är du och jag undrar vad din dröm visar?

Mina ögon är trötta och mycket har hänt, min kropp är bedövad av dig för den känslan du ger min kropp gör så alla bekymmer flyger iväg. Du förstår nog inte hur mycket du får mig att älska. Du ger mig en energi ingen annan kan ge, du ger mig leenden ingen annan kan ge och som du håller min hand gör att jag känner min trygg även när du inte är här. Jag saknar dig så fort du inte är vid min sida men desto längre bort jag är, desto längre bort vi är ifrån varande, känns det som att vi kommer varandra allt närmare. Du värmer mig och sätter leenden på mina läppar. Du får mig att förstå, du får mig att inse och du får mig att känna ngt som aldrig har funnits där. Du får mig att se en helt ny värld. Jag längtar efter dig, hela tiden, jag vill och behöver dig. Alltid. Du är fastklistrad i min tanke och på mitt hjärta.

 

 

Det är som att jag trycker på fel knapp men ändå träffar jag rätt gång på gång, jag har ingen känsel kvar för du tog bort den ifrån mig, du låter mig inte känna. Vet du vad de värsta är att du tar mina ord och slänger dom rakt ner i golvet, mina ord är inte värda att lyssna på för då hade du tagit till dig, du tar inte till dit någonting för du sitter med tårar i ögonen varje kväll. Allt verkade så bra, som att himlen var blå men färgen börjar förändras. Jag vill höja volymen för jag vill inte höra vad vi tänker, tankarna gör mig illa och jag vill inte vara kvar för det känns som min existens skadar dig. Mina ögon är trötta och det var länge sen jag grät men du fick mig att gråta likt ett barn som inte fått mat. Jag vet inte vad jag ska göra, jag brukar veta, men jag vet inte och jag känner med hopplös. Jag vill så mycket men det är allt du säger som håller mig tillbaka. Titta på mig så ser du att jag har inte ens har en fläck som är perfekt, jag blir förbannad för jag blir uppmålad som en gudinna fast jag egentligen bara är hennes skugga. Jag vet att jag är allt annat än just det, jag är någon som folk sätter sig på och inte någon folk ställer sig för. Så är det och så kommer det vara och det finns en orsak till det, se det, snälla och ta steget bort från mig, annars kommer vi inte kunna vandra tillsammans, och jag vill ha dig där brevid. Försök.

jag är din skugga och jag följer dig även när du inte lägger märke till mig.

Jag hör fel, jag ser fel och jag tänker fel, du hjärntvättar min hjärna i nittio grader och jag tycker själv att jag är en dum idiot som är som jag är. Min mage bubblar just nu, inte är kärlek utan av ångest, över många faktorer, av att jag känner mig misslyckad, känns som att efter varje tugga av misslyckande så känns de som att jag är på väg tillbaka till det som var och det går mig orolig, det får mig att vilja lägga mig ner och ge upp, allt hopp som finns i mitt hjärta försvinner och jag kan inte tro på mig själv, men samtidigt kan jag inte vänta tills morgondagen börjar så jag kan bevisa att jag fortfarande har det i mig. Du ser mina sorgsna ögon direkt när mina tankar kommer, ingen annan ser men du gör det och du får mig att känna mig mindre ensam. Ibland vill jag ta en kniv och rispa för jag klarar inte av smärtan av oron som befinner sig i min kropp till och från. Jag vet hur du mår, du ser att jag ser dig, men du ser inte hur mycket jag känner för dig. Jag vet inte vad jag kan göra mer än det jag gör. Jag har en känsla i magen som jag måste slåss med samtidigt som jag måste slåss med dig. Jag orkar egentligen inte, men gör det i alla fall. just nu vill jag somna och inte vakna på ett tag. Jag hatar min tanke och jag hatar allt som har fått mig att bli såhär. Jag ska ge mig fan på att jag ska klara mig, och jag tror inte jag förstår hur lätt det är men samtidigt så krävs det mer än vad jag förstår för att jag ska kunna komma tillbaka till den där rutan jag stod på. Jag vill inte vara intryckt med en massa taggtråd runt om mig för du skrattar åt mina tankar och de gör mig ledsen, du gör mig ledsen när du inte kan le för mig längre. Jag tar ett djupt andetag och försöker släppa alla tankar som jag har och som gör att min kropp vänds ut och in. Farväl.

verkligheten ligger närmre än dina drömmar. många vill vara din dröm och låtsas och sträva efter perfektion, jag är hellre din verklighet med upp och ner gångar för sanningen är att en dröm har ett slut. jag vill visa dig det fina och det bittra, för hur ska jag kunna visa mitt stöd om livet alltid är en dans på rosa moln, hur ska jag få dig att skratta om du jämnt är glad och hur ska jag kunna torka bort dina tårar om du aldrig har de svårt. jag vill finnas, jag vill hålla din hand, jag vill sätta leenden på dina läppar när allt känns svårt och jag vill hjälpa dig läka dina sår.