nathaliesderberg

jag släcker lyset för att hoppas på att du inte ser mig, jag vill inte att du kommer in, jag vill inte ha dig här. ínte just nu. jag släcker lyset och hoppas att all min ångest försvinner, att alla mina tankar om dig som inte stämmer mörknar tillsammans med mörkret i mitt rum. jag vill inte se mig själv för just nu ser jag ingenting. du får mig att inte vilja se, du får mig att vilja bryta allt, du får mig att vilja springa ifrån mig själv, från dig och från alla. jag vet inte vad du vill, men ibland känns de som dom enda gångerna du är nöjd är när jag sitter här själv under täcker eller när jag sitter tätt intill dig. det verkar inte som att du vill att jag gör ngt annat. jag ser mig själv i speglen och jag vill flyga iväg som en fjäril för allt du sa till mig vill jag inte höra, för mig är det ingen sanning, för dig finns det inget annat som är rätt. jag förstår dig, men samtidigt tänker du inte längre än vad din näsa räcker. min mask som jag tar av mig varje kväll har inte existerar på ett par dagar, mitt leende har inte fått träda fram på ett par dagar. jag saknar dig och du verkar inte ens vilja lyfta ett finger ibland. jag vet inte om jag är så pass stark att jag orkar ta det med dig just nu, för jag har sagt de förut. men du verkar göra om samma misstag dag efter dag. sanningen kanske är den att jag faktiskt inte vilar i din tanke, som du gör i min. min dröm är du och jag undrar vad din dröm visar?