nathaliesderberg

Saken är den att när du säger det ser jag det ur en helt annan synvinkel. Det är som du puttar till mig ibland med dina ord och du får mig att förstå, se allt med andra ögon som att jag ibland kan vandra i en tunnel och bara se åt ett håll, aldrig titta bakåt eller åt höger eller vänster. Du ligger bredvid och sover, jag undrar vad du drömmer, du ser så fridfull ut trots alla problem. Jag lyfte din haka så du skulle andas bättre och du rörde inte en min. jag vill ge dig så mycket som egentligen är omöjligt, jag känner att jag har kommit en bit, om du hade stått där för ett par år sedan hade jag gjort allt som föll i min tanke, gjort allt som du önska och som var möjligt. Jag vill ge så mycket men gränsen sträcker sig inte längre än där jag stannar upp och ser mig omkring och förstår att det jag gör är det jag kan göra. Jag vet inte om du förstår hur mycket kärlek jag känner, redan. Jag blir stum, kan inte hantera det, för känslan är overklig. Du värmer mig inombords med allt du gör, när du ser på mig, när du håller om mig, när du kysser mig och när ligger nära i sömnen.