solen är alltid längre bort


Jag balanserar, jag håller mig fast och hänger från en tunn lina, du pratar med mig, jag hör vad du säger, men jag kan inte säga ett ord, tystnaden tar över. Du säger att du behöver mig samtidigt klipper du av min livslina och jag flyger ner i backen och du går din väg, bort från mig och bort från mina problem. Du ser mig inte, du ser mig bara när du ser dig omkring och jag finns bara när du behöver mig. Min tår på kinden försvinner inte och du torkar inte bort den. Tillslut tar jag mig upp och vandrar bort från dig och när du kommer springandes med ursäkter blir du tagen när jag säger att de är för sent, jag är klar. Men när jag brister ur mig ord efter ord känner jag hur mitt hjärta slutar slå, jag behöver dig som ett hjärta utan slag klarar jag mig inte utan dig. Du ser hur jag spiller ut mina känslor som att jag tappar ett glas vatten och sakta men säkert flyger jag över till din sida igen och håller om dig. Med tårar och händer som skakar är det jag som håller din hand när du ler. För när du ler skiner solen. Jag hör inte vindens brus, det enda jag hör är dig.

































Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0