nathaliesderberg

kanske var de så enkelt att ta ett steg tillbaka, le lite och låtsas som om allt var bra. så bra som du tror att de är ibland, fast innuti vill jag skrika, innuti är jag rätt sönder. innuti är vi både du och jag fyllda mer ärr. du har din väg, jag har min. vi möttes på mitten och här vi går nu. jag ler, tar ett steg tillbaka och låtsas som att allt är bra, just nu skriker jag lite för mig själv, och så känns det helt plötsligt sådär bra som jag låtsades att de var. lycka är något man kämpar för. inget som kommer serverat. punkt.