nathaliesderberg

Jag pausar musiken för en stund. Tänker på året som gått. Vad fort tiden har runnit förbi och vad som egentligen har hänt. Blev klar med saker och ting, träffade nya människor som lyste upp mörkret och såg solen på första gången på länge. Tårar har runnit, leenden har delats, öronen har lyssnat och kramar har spridits. För varje år som går är det som att vi människor hoppas på bättre tider, bättre förutsättningar och i allmänhet ett bättre liv. Är det så pass att man kan tillsammans med nyårslöften skapa allt det där. Utsökta bakelser görs med omsorg och inget man bara kasta ihop på ett par sekund. Allting kräver sin tid och alla människor ler av en anledning. Jag vill såklart slippa tårar, så ofta som möjligt och helst bara må bra men livet är som accepterat fyllt av upp och ned gångar. Det är tur att vi har varandra i alla snåla vändor som en del gånger gör att vi fryser till is och en del gånger gör att vi är varma som solen. Kanske brister vi någonstans där imellan ut i ett kaosartat regn oväder. Saken är att vi vet att allting blir bra, allt kommer att lösa sig. Och tänker vi bara, vad är det värsta som kan hända så känner vi ganska snabbt, ja men det är nog inte så farligt i alla fall. jag struntar i nyårslöften, det har jag alltid gjort. Jag tar det som det kommer, jag försöker besegra varje bergstopp och hoppas att allting går vägen. det är svårt att se vad som kommer ha hänt när jag sitter här om ett år igen. Men en sak är säker, precis lika mycket kommer ha skett och precis samma väg ska vi återigen vandra, fast har ni märkt att för varje år så blir allt lite tyngre att bära. och visst är det så att för varje liten händelse vi går igenom känns den där dagen som fick oss att gråta som aldrig förr ganska bisarr och pinsam och numera skrattar vi åt det, alltihopp, misstag gör vi, men oftast kan vi skratta åt dom i efterhand. och tur är väl det. gott nytt år!