trött.

jag är så trött att jag inte ens vill ställa mig upp. mitt huvud liknar en sopptipp och jag kan inte längre stå mer än ett par minuter innan jag säckar ihop likt en fågel som flyger rakt in i ett fönster. jag har ingen energi att ge ut, sprida leenden eller värme, det existerar inte längre. jag vills helst bara sitta, kanske ibland titta, men ingenting mer än att se på vad de du har att ge. jag känner att mitt samvete bränner för att jag bara glömmer och sitter. jag flyger iväg i mina tankar och glömmer vad de va jag skulle gjort. jag sitter inte här och ler, som jag tror du tror. jag vet inte vad jag vill göra, det enda jag vet är att jag inte orkar röra, röra mina armar för att hålla om dig, för jag är så nere mellan bergen att jag inte ens hör er ropa. vart är ni egentligen, jag kan inte ens se er här hos mig. jag vinkar ibland men sällan får jag någonting tillbaka, mest bara skit om hur usel jag var. jag är väl usel okej, men jag vet innerst inne att jag är en bra tjej. och jag orkar inte ens resa mig så hur jag ska orka säga hej?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0