nathaliesderberg

jag mår dåligt. det ligger tårar som väntar på att få träda fram innefrån. jag håller dom tillbaka, känner hur de bubblar i hela kroppen men jag intalar mig själv att allt är bra. flyttar fram alla problem, allt hat och förtvivlan. folk  ljuger, svänger av, sviker och du är inte här. vet inte vad jag ska göra. känner mig så jäkla vilsen. står och trampar och vet inte hur jag ska ta mig ur. folk säger, du måste ta dig ut, men jag vet faktiskt inte hur. hur fan gör man när man inte har pengar och ingen tro. jag orkar snart inte mer. jag vet att jag aldrig kommer ge upp. men snart hamnar jag i paniken igen. jag vet att de kommer vara som att vara i ett svart litet hål i iaf två veckor fram över. när man är tvungen att göra någonting man verkligen inte vill, för att man måste, för annars får man ingen mat på bordet. det här tar sönder mig. alla ljuger, beter sig som svin, tar för sig och jag bara står här och ler och säger till mig själv "allt är bra". det här fungerar inte längre. jag brukar kunna sköta det här själv. men just nu vet jag inte hur jag ska göra. och alla försvinner. jag känner mig ensam. jag är värd det, säkert. jag har totalt förlorat min tilltro. tappat de mesta av min själkänsla. hur fan ska det gå. hur fan ska jag göra. jag skiter i om ingen bryr sig egentligen, men nu behöver jag bara hjälp.