vän

jag har så mycket inom mig märker jag. När jag väl sätter igång är det som tankar kläcks på nytt för varje sekund som går. Jag hänger själv inte med. Jag tänker mycket, mycket på vad folk säger, hur folk ser på saker. Vänskap. Vad är det egnetligen? Vad ska man brista i att tro? Vad ska man ta och vad ska man ge? Jag har en sån jäkla stolthet att jag aldrig vågar eller vill be någon om hjälp. Jag som är så givmild, men jag tar ingenting tillbaka. Det har folk lätt att utnyttja. Många gör det. Varför omger vi oss av människor som i slutändan får oss att må dåligt. Som ljuger för oss, som gör oss till sämre individer, som kletar fast vid en, och folk som inte kan stå ut att vi kan ha de bättre en dom ibland. Är livet en tävling? Tävlar vi om vem som har mest betalt, vem som har snyggast kille, vem som har bästa föräldrarna. Vad är det frågan om. Jag kan bli tokig. Jag kan bli förtvivlad. Jag är knäpptyst. Jag älskar så starkt, men jag förstår inte. Hur kan någon man trodde var den bästa, ljuga för en. Hur kan man föreslå något som inte ens behövs. Hur man kan? Hur kan man vara elak mot ens vän, ens valda familjemedlem, hur kan man? Bör man inte värna, ta hand om varandra. Jag är less. Förstår inte. Kan inte se. Vad har jag eller du gjort för fel för att det ska bli såhär. Man kan tro en massa, men det visar sig alltid. Alltid. Vad begär vi av varandra? Vi kan inte begära någonting, vi kan inte bli arga på varandra, för vi kan inte begära någonting ifrån varandra, hur kan man bli arg på någon för dom gör ett val som inte stimulerar oss. Jag blir äcklad att folk är så egoistiska att allt ska handla om mig. Var glad, är inte det vänskap handlar om? Unna och stötta. Glädjas åt varandras lycka och framgång. Inte trycka ner och hoppas att allt försvinner. Jag må vara tråkig, torr och full av skit. Men jag älskar. Jag börjar känna mer och mer, jag skiter i. Jag orkar inte med folk som inte kan beté sig. Då får det vara. Jag klarar mig. Vänskap?

 

Vänskap är någonting fint. Någonting bra. Någonting som blir jobbigt är inte längre vänskap.

Älskar ni någon, visa det, ta hand om det. Annars kan de lika gärna vara.

Det spelar ingen roll om vi hörs en gång i månaden eller varje halvtimma, spelar ingen roll hur många gånger jag bjuder dig på mcdonalds, vi ska stötta varandra. Finns där. skratta, gråta, hålla om och finnas. Det är vänskap.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0