nathaliesderberg

Jag började leva mitt inne i döden började hjärtat slå igen. Mina ögon började se och jag hörde vad du sa. Misstag gjorde mig vis och du gjorde mig glad. Jag förstod. Jag hittar tillbaka nu. Men De är en bit kvar. De är mycket som inte är på plats än. Men jag ler just nu. Igår kunde jag inte sova. De brukar vara svårt. De är då tankarna kommer och de är då paniken blixtrar in. Men du håller min hand och för mig säger de allt. Vad än alla säger vet jag nu att du älskar mig. Jag vet att jag älskar mig. Jag vet nu. Och de är först nu jag kan börja leva. Punkt inget mer att säga. Bara tack till de få fina som faktiskt ger mig ngt i all dimma. Tack.