inga problem är stora problem

kompakt men ack så tunt är det lagret som omfamnar mig varje gång du drar förbi mig i tanken. det är komplicerat att ens tala, för det är en ovana jag sent kommer komma ifrån. jag lyssnar, lyssnar. ingenting är sagt än, du skrattade. du sa vad du trodde hänt. men du vet ingenting. du gav antydan på att du hade allting under kontroll. men du vet ingenting. paniken slår mig ibland, som att den kommer från ingenstans och växer fram innuti min kropp och helt plötsligt rinner det stora trårar likt kristaller ifrån mina ögon. du vaknade, höll om mig och sa att mina problem är ingenting. det kommer bli bra. mina problem är ingenting för dig, men för mig känns dom, hela tiden. även fast du inte förstår behöver jag explodera ibland. kanske i tårar eller i skratt. men när paniken växer fram finns det inget stopp. jag sov fyra timmar, det gick bra men idag är jag trött. så trött.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0