nathaliesderberg

Obehags känslan i min mage försvinner inte så gärna jag än vill. Jag väljer just nu att inte försöka bry mig om dina löjliga och egoistiska åsikter för av den grunden du fäster dina tankar på är som att du inte kan unna mig någonting när de handlar om att du inte får lika mycket tid och uppmärksamhet. Jag är less och just nu vill jag ingenting hellre än att ta den enkla vägen och bara fly. Men de finns inte ngt alternativ. Jag måste stå ut med dina suckningar och de enda jag orkar göra är att le och låtsas som precis ingenting. Livet är som ett pussel ibland faller alla bitar på plats men så fort du kommer i närheten av att tyda vad den föreställer så tar de stopp. Och du orkar inte ens försöka mer utan väntar på en bättre dag då du kanske vill försöka igen. Jag väntar just nu på en punkt och ett eget liv där jag slipper ta hänsyn till dig. Jag gör som dig och suckar. Skillnaden är bara att jag har inte gjort ngt fel medan ditt sätt att betee dig absolut inte känns rätt.