nathaliesderberg

det är jävligt svårt att hitta en balans, får struktur, se sig själv och komma ut ifrån bubblan man lever i. och till slut brister allt men du förstår inte varför. du är blind. allt som sägs gör dig blind- omedveten, dum och svag. tårarna bokstavligt sprutar ifrån ögonen och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. jag låtsas, jag hoppas att allt är bra. men det är inte bra förns den dagen jag kan le och i magen känna mig lugn. jag måste ha ett förtroende. och du måste förtjäna det. vi älskar, men kärlek utan att kämpa att som ljus utan låga. jag tittar mig inte i spegeln, jag ser mig inte själv längre, jag hör bara vad du säger och du får mig att hata. hata mig och jag tänker att allt är mitt fel. när verkligheten är tvärtom. jag gör ju och har gjort allt för dig. jag börjar förstå, jag måste gå, om de inte blir bra får det kvitta. men shit vad jag älskar dig. ''