nathaliesderberg

vi är inte samma person. vilket vi ibland får för oss att vara. lika skakade varje gång när vi öppnar munnen och den andre reagerar som att ett världskrig har brytit ut och du menade egentligen ingenting. vi är inte samma, vi tänker inte alltid likadant. vi måste förstå det. respektera varandras olikheter. och försöka att mötas någonstans på mitten även fast det ibland kan svida och erkänna att man gjort fel, trampat över lite för mycket, eller bara att man struntade i. solen lyser in genom mitt fönster, höst och blåsten syns i trädet. visste du att allting blir jobbigare när det är mörkt, jag blir lika överrasskad varje år. hur tröttare jag blir, vill bara sova. helst bara det ibland. livet är mer än vad vi någonsin kommer att förstå. vi kanske ska börja ta vara på det? du och jag