tack faraway-

tala för dig själv när du säger att du är besviken på mig. jag har så ont i mina ben. jag är tjuotvå år och har ont. hur ska jag leva detta liv för att inte sitta i en rullstol när jag är trettiofem. för fem år sedan visste jag till hälften av vad jag vet nu, då tyckte jag att jag visste mycket, idag tycker jag att jag så inte visste ett skit, idag tycker jag att jag vet mycket, men inte mer än dig, min visa farmor som gör mig så glad, så hög, så lycklig, så sprudande, så förstående och så klok. du är min vän, min enda fjäril som jag inte vill ska flyga bort. det är konsigt det här, hur vissa har så mycket mer innanför pannbenet än andra, har jag gjort fler misstag, gjort bort mig mer än du är jag glad, för då är jag mer medveten än dig. då tackar jag för det. jag tackar för att du skrattade åt mig i sexan när jag ville vara snäll men blev nedkastad av iskallsnö som ingen förtjänar i den åldern när allting handlar om bekräftelse. men idag vill jag tacka er, ni har fått mig medveten. så medveten att jag egentligen inte behöver någon. trots att min familj är det jag lever för, kämpar för och arbetar till. biter mig själv i läppen när jag ser dig promenera förbi, jag vill ge dig en käftsmäll men du vet inte vem jag är, du har glömt mig, men jag vill tacka dig för du gjort mig stark. ditt jävla svin, vad jag hatar dig, men trots det tack för du var så jävlig mot mig och för alla tårar du har fått mig att falla, för du ditt fula svin du har fått mig medveten, och hur står de till med dig nuförtiden?! Jag hoppas egentligen inte att du har det bra, men jag hoppas ändå att du har det underbart, för du gjorde mig någonstand här inne bland alla blodiga sår medveten och stark som en mur mellan allt ont. tack idiot.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0