nathaliesderberg

du skrattar på andra sidan väggen, jag vill inte höra, huvudet sprängs, jag trycker på play för att slippa höra, höra på er lycka. cm minskas kring midjan och glädjen höjs, panikattacker gånger 6 på mindre än en månad, många tårar, många avsnitt av fruktan, att känna sig värdelös, att inte orka mer. allt på samma gång. så fort jag hör någon hulka biter sig alla känslor fast och de är nästan så ja kommer tillbaka till de ja inte vill ha något mer. försöka andas är svårt. hittar alltid tillbaka. synd kanske. jag har kommit till en punkt där ja inte orkar bry mig något. jag orkar inte försöka mer. ibland kan tänka tanken på att jag hoppar framför tåget utan problem, och ibland vill ja ingenting än att bara ligga, stirra. fick höra av en fin mamma vars dotter bara hade dött, arton år och full av liv, bara så. en som verkligen ville. jag vet inte vad jag vill. förutom att vara med dig. tragiskt, kanske. fy vad jobbigt de är, ibland, oftast. livet är så jävla orättvist. hjälp. och snälla låt mig få gråta, låt mig få vara så ledsen som jag vill, orkar inte le och vara stark hela tiden, skratta inte bort allt