rädsla.

 

en saga, men de är en verklighet. knapert och dant, jag grät. tårarna rann och då vet du hur mycket jag menar, du svek mig, verkligen. jag vill verkligen lita på dig, men de går inte. inte än. hjärtan så röda. alla fina människor som fyller alla tomrum, alla tårar som rinner när man minst förväntar sig. mer lyckotårar nu, mer röda hjärtan. fler rosa rosor. ibland blir jag rädd, blir rädd att jag inte är bra nog för dig, att du välja bort mig, tänker på alla andra, jag vänder mig bort, och du blir arg, men jag är bara rädd och muren byggs på tre sekunder och du är borta, bara för att jag ska skydda mig och min rädsla.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0