nathaliesderberg

Just nu i denna sekund, vandrar tusentals tankar förbi. Jag vet inte vad jag ska tro för jag vill tro på dig och jag vill tro på oss. Är du ett skämt, är allt du säger något som du hittar på, för som du just nu beter dig kan jag inte förstå. Din handling som du utsätter mig för säger inte att du tycker om, det säger ingenting om att du bryr dig och du visar på ett sätt att du inte pallar. Jag vet ju ingenting egentligen, jag vet att du lever, men jag vet ingenting mer. Frågan är bara när du ska säga mitt namn igen och frågan är när du ska be mig finnas igen. Det är som du tryckt på paus knappen medan jag ligger här och vrider och vänder. Du ser inte längre än att jag faktiskt blir sårad. Hur kan man göra som du gör, jag behöver en bra förklaring vilket jag knappast tror är möjligt i denna situation. Under denna tid, under dessa dagar så känns det inte som de är möjligt att inte kunna göra saker möjligt. Jag går under och egentligen vill jag ta sönder allt men du har mitt hjärta och du förstår inte hur mycket du krossar det när du gör såhär. Jag vill inget annat än att det ska vara bra, utan drama, utan missförstånd och framförallt utan lögner. Lögner är det värsta som finns, så vad du än gör, ljug inte för att du ska framställas som bättre, sanningen visar sig alltid och sanningen är bättre trots att den kan göra jävligt ont. Just nu suger jag på en jävligt sur karamell, för du fick mig att tro att något hänt dig men i själva verket mår du bra. Jag känner mig dum för att jag bryr mig och för att jag älskar. Men egentligen är det du som ska skämmas som beter dig som att jag vore smuts. Jag hoppas du ser mig snart och ger mig en sanning du kan stå för, för vet du jag skiter i vad du håller på med, bara du säger sanningens ord.

det har snart gått två dagar sedan jag hörde din röst. jag saknar dig, men just nu vill jag inte bry mig, men jag gör det.