nathaliesderberg

ibland känns det som att du hamnar i en anda där allt du känner är hat, hat mot mig. då vill jag bara öppna fönstret och hoppa ut så du vaknar. så du bryr dig igen. min ångest och min panik kom och fångade upp mig medan du gjorde ett telefon samtal. jag funderade på hur högt jag kunde skrika så mina stämband bara går sönder, vart ska jag ta vägen, jag är så ensam. du vaknade mitt imellan mitt gråt och mina svårigheter att andas. visste inte vart jag skulle ta vägen. när allt jag gjort är att bry mig om dig. ingen kan någonsin förstå känslan av att känna sig krossad av sina egna val när du valde att se bort. men du kom tillbaka, för på något sätt förstår du alltid inom rätt tid att det inte är rätt. det du gör. mot mig, genom att få mig att tro att du inte längre bryr dig. förlåt. och allt är som vanligt igen, nästan.förutom att den här gången känns de som att du verkligen menade de, förlåt.