sol
Ibland känner man det så hårt. Det är som att de slår till dig i ryggen från ingenstans och helt plötsligt får du ont utan att du vet vad du gjort. Den bara kom, smällen, från ingenstans. För visst ska de alltid vara något. När allt börjar falla på sin plats, kommer någonting annat fram, och när de är löst, faller de andra ner, mitt framför ögonen som ett tecken på att vi lever. Jag är trött. Hela huvudet snurrar. Det är inte ofta. Ibland blir de för mycket, för mycket att ta in, för mycket att hålla inne. Jag hoppas solen skiner imorgon, jag behöver sol.
Kommentarer
Trackback
