solen.
förvara kylan inom dig och värm mig med dina kyssar. flyg inte iväg varje gång vi inte samsas. kanske borde jag le mer. jag tänker på alla brister du tycker att jag besitter. om jag håller med eller inte. kanske är det sant. kanske är jag ond. kanske är jag fel. inombords knackar det på ryggen. någon ropar och jag drabbas av panik, jag kan inte längre se. du springer ifrån mig och medan du smäller i dörren åker spegeln i hallen ner och blir till tusen bitar. i den stunden kände jag sån frustation att jag kunde vänt mig om och hoppat ut genom fönstret. nu sitter vi här. som om det aldrig hänt. som vi aldrig hade känt. det där hemska känslorna. du kysser mina läppar och vi talar om hur mycket vi älskar varandra. himlen är blå, men solen finns inte alltid där, för ibland försvinner den bakom horisonten. och en dag kanske den aldrig tittar upp igen.
