nathaliesderberg

solen skiner men det blåser kallt. riktigt kallt. blåsten får en att glömma bort solen. precis som när du gör som du gör, får du mig att glömma kärleken. det är stökigt, ligger grejer överallt och jag vet inte vart man ska börja. sommarn är här och ledigheten som ska vänta runt hörnet finns inte. det finns inte ens ett hörn men allt jag måste göra är att le och låtsas som att allt är bra. den delen är jobbig - att låtsas som att allt är bra - hela tiden. det tar på krafterna, det tar av energin och man vet aldrig hur länge man ska orka. hur länge man orkar hålla uppe den ljusrosa fasaden som egentligen är svart. svart som natten och hatet. det är dödstyst och de enda jag hör är avloppet som bubblar, droppar. du gick iväg en stund och i själva verket älskar jag att sitta här för mig själv. fridfullt, andas ut och låta tankarna falla ner. jag gråter sällan när jag är själv, oftast när de är någon som styr mina tankar. ikväll ska jag pussa på en liten vän, som jag har längtat, min lilla tjej som har vart min bästa vän i tre år, som jag alltid kunde krama när ingen annan fanns där, henne ska jag få pussa på ikväll. jag längtar.

smaken är som baken. gissa vem de är. utelåst och de bästa är att jag sitter med dig. gud hör mig. hela tiden. inte ett moln på himmlen och leenden på alla våra ansikten. jag saknar att skriva, jag vill skriva så att fingrarna gör ont. så att allt tömms ur mig. som att ögonen inte orkar titta in i datorskärmen. min teori om att de här är min terapi. gissa vem? bara jag. en vanlig men ganska ovanlig tjej. bra eller dåligt, ingen jävla aning. men rätt konstig är jag iaf, de har jag konstaterat.

Jag började leva mitt inne i döden började hjärtat slå igen. Mina ögon började se och jag hörde vad du sa. Misstag gjorde mig vis och du gjorde mig glad. Jag förstod. Jag hittar tillbaka nu. Men De är en bit kvar. De är mycket som inte är på plats än. Men jag ler just nu. Igår kunde jag inte sova. De brukar vara svårt. De är då tankarna kommer och de är då paniken blixtrar in. Men du håller min hand och för mig säger de allt. Vad än alla säger vet jag nu att du älskar mig. Jag vet att jag älskar mig. Jag vet nu. Och de är först nu jag kan börja leva. Punkt inget mer att säga. Bara tack till de få fina som faktiskt ger mig ngt i all dimma. Tack.

det är jävligt svårt att hitta en balans, får struktur, se sig själv och komma ut ifrån bubblan man lever i. och till slut brister allt men du förstår inte varför. du är blind. allt som sägs gör dig blind- omedveten, dum och svag. tårarna bokstavligt sprutar ifrån ögonen och jag vet inte längre vart jag ska ta vägen. jag låtsas, jag hoppas att allt är bra. men det är inte bra förns den dagen jag kan le och i magen känna mig lugn. jag måste ha ett förtroende. och du måste förtjäna det. vi älskar, men kärlek utan att kämpa att som ljus utan låga. jag tittar mig inte i spegeln, jag ser mig inte själv längre, jag hör bara vad du säger och du får mig att hata. hata mig och jag tänker att allt är mitt fel. när verkligheten är tvärtom. jag gör ju och har gjort allt för dig. jag börjar förstå, jag måste gå, om de inte blir bra får det kvitta. men shit vad jag älskar dig. ''

klockan tickar mot ett. det var ett tag sen jag satt här. med datorn i knät tillsammans med tankar i huvudet. vi slängde i oss pizza och sen somnade jag gott på hans bröst. runt min älskades armar. klockan var inte mer än nio. vi vaknade igen vid elva. nu kan jag inte sova. han sover. han snarkar. han är så fin. min mage känner av min tok ångest jag framkallar av alla tankar. mina tankar gör att jag inte kan sova, inte kan leva, inte kan le och inte kan prata. du säger ut med språket och med desamma står allt still, precis som du tycker på pause så försvinner allt med desamma och jag har glömmt varje liten bokstav. jag vill helst glömma allt som har vart, men de har satt sina spår och det visar sig i mitt sätt. mitt fula sätt ibland, mitt otrevliga sätt och framför allt mitt ledsna sätt. med tårar i ögonen sa den där kvällen allt som jag behövde veta, jag trodde på allvar inte att de du gjorde med mig skulle ha förstört mig så mycket som de faktist gjort. du har fått mig att inte kunna tro på mig själv. att jag duger, alla andra är alltid bättre. jag hoppas att de en dag försvinner, att jag en dag får känna att jag är bra. kalla mig pinsam men ibland är de skönt att skrika på varandra, få ut alla känslor för att sedan få landa så där skönt på marken igen och bara hålla om varandra och komma varandra ännu närmre än vad vi var för en timme sen, tänk vad en liten kommentar kan göra att man inser. tårar som faller, röster som höjs, men oj vad jag älskar dig. trots de har jag hela tiden gått och oroat mig över hur allt ska bli när vi är tillbaka i verkligheten, jag vet inte än. men disken är där den stod igår och du ler men du verkar inte riktigt förstå. jag ber, jag hoppas och önskar för de finns ingen jag hellre vill vara med men åt helvette med att inte respektera. du sover så sött och jag vill tro på allt du säger, men min brist på självkänsla säger mig ibland att de inte är möjligt. att bli älskad, för den jag är. men när du väl håller om mig, känner jag hur kärleken sprakar mellan oss, det kan inte vara en lögn? det får inte vara en lögn. annars skulle de väl inte kittla i magen

känslorna du ger mig är någonting jag aldrig känt. varje andetag får mig att påminnas om att du finns. bryr dig. håller min hand. kramar mig. ler och skrattar med mig. jag älskar dig. och vår kärlek. äkta och fin. du och jag är som en.

så sjukt hur allt bara kan vända. hur det bara under ett par sekunder kan förändra allt. som att allt vi planerat blir till något helt annat tillsammans med ditt ansikte som är brutalt förstört. jag skuldsätter mig själv när jag tittar på dig för bara jag inte hade gått och lagt mig hade ingenting förändrats. alla onda tankar, alla förluster och alla tårar och nu var det som att allting väckte mig. och dig.

Orden kanske inte alltid kommer fram men jag tror du ser vem jag är. Jag trodde du såg vem jag var, men du tvekade. Det känns i mitt hjärta att du tvivlar på mig, på vem jag är. Konsten att se i någons ögon om sanningen är vad du talar om är inte alltid lätt. Men jag ser ofta vad du egentligen menar. Och ibland har jag ingen energi att försöka ta upp det med dig. Från sekunden jag vaknade upp till det att du väckte mig inatt har vart som en mardröm. Händer som skakar, huvudet som tänker miljoner tankar, hjärtat som slår och adrenalin som pumpar i mitt blod. Sviken och trampad på, det var så jag kände mig. Ibland får du mig att förfalla men jag håller kvar vid dig. Frågan återstår att se, jag kommer få svaret. Människor ler i min närhet men när jag vänder ryggen ifrån undrar jag varför dom skrattar åt mig. Jag menade inget illa men ändå skrattar du. Kanske är det inte alltid meningen men jag hoppas att allt löser sig på det sätt som blir bäst. Jag bad om en sak igår. Om allt skulle bli bra. Om att saker kunde bli balanserade. För senaste månaderna har det varit krig i mitt liv. Jag tror han hörde mig. Jag tror att allt kommer bli bra. Solen sken idag och du väckte mig med din kärlek. Du får mig ibland att gråta men alla leenden får mig att inte vilja släppa taget. Livet. Livet är kärlek. Livet är som bäst när du finns.

skaka

skakar av misslyckande, av ångest, av skam
jag blöder och de värker, men jag känner de inte förns nu
kanske går allt som man tänkt sig, men de sägs ju att de är tvärt om
jag ville inte visa mig svag, inte visa mig synlig, jag vill inte ha dig nära
du kan dra åt helvete och stå inte bara där och glo, gör ngt!

2008-12-04 @ 23:19:22 Permalink bara jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

 

balans

jag har försökt så många gånger
men det verkar inte fungera
är det bara jag?
det känns som år och dar sedan
jag trodde
jag är helt bortkommen inne i mitt huvud
och jag kan inte komma ut
jag står och stampar på en och samma plats

jag joggar förbi alla mina tankar i huvudet
min rädsla brinner
men jag lyssnar medan det etsar sig fast i huvudet
jag balanserar på en smal smal lina

jag kommer ihåg när min balans var bra
men nu ramlar jag ihop så fort du öppnar munnen
och slår till mig med dina hårda ord

slå mig inte när jag redan ligger.

2008-10-17 @ 01:39:55 Permalink tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

 

Carson

They say nothing lasts forever,
but in my heart I still believe
that two people can stay together
maybe my thinking is a bit naive.

Now I'm living in this brand new world,
the one without you by my side,
and I'm getting all this good advice on making it an easy ride.

They say don't call him up 
Don't be alone
Don't be up waiting for him to come home
Well I'm not calling, I'm not waiting, I'm not crawling
but I'm aching and crying
Waking to the dream of you.

I wake up to the dream of loving you,
no matter what I do.
I wake up to the dream of loving you
do you feel it too?

- Lori Carson -Waking To The Dream Of You

2008-10-14 @ 16:55:34 Permalink tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

 

tack

sova i oändlighet, för att inte behöva tänka på det riktiga.
för att slippa se det som egentligen är jobbigt
för att slippa känna såren, i själen
för att slippa känna mitt hjärta gå i tu, om och om
kanske får jag skratta i lycka imorgon igen, när jag vaknar

2008-10-11 @ 23:21:28 Permalink tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

---

knappt

knappt hinner jag blunda innan jag ser dig
jag springer ifrån dig men lika snabbt hinner du ikapp
jag försöker gång på gång komma undan, men du är vid min sida, lika snabbt igen
jag ler och hela du lyser.
jag väntar tills imorgon, en annan dag.
kanske förstår du när jag viskar.
en sång kan få dig att förstå meningen med allt.
hoppet finns inte kvar, bara du och jag.
ensamma på en äng täckt av vit snö.

2008-09-11 @ 00:47:09 Permalink tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

noll

som ett slag mot mitt bröst får du mig att förstå, tårar rinner längs mina kinder, aldrig aldrig. jag trodde på dig, jag trodde vi var 1 + 1 nu, vi var vi. men med dina ord slog du till mig så hårt att jag ramla igen. på knä skriker jag efter en lägntan, en längtan lång långt härifrån. jag vill flyga iväg, likt en helium fylld ballong, upp mot skyn, upp mot det som finns imorgon. jag vill hitta dig, vill inte du, du fina du, som får mina läppar att göra volter av skratt. du får mig lysa som en ros. upp mot skyn svävar jag i sökan efter dig, jag finner dig ett par år senare, på en helt annan plats. tack tack tack.

2008-09-04 @ 21:54:24 Permalink tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Tung dag när man bara känner för att ligga kvar i sängen hela dagen men måste gå upp. Dagen är avslutad. Klockan slår över ett och de är dags att sova. Är trött. Sjukt trött. Ändå saknar jag dig. Är skönt att vara själv. Ändå saknar jag dig. Det är ngt med dig som får mig att bara vilja ha mer. God natt älskling.

Obehags känslan i min mage försvinner inte så gärna jag än vill. Jag väljer just nu att inte försöka bry mig om dina löjliga och egoistiska åsikter för av den grunden du fäster dina tankar på är som att du inte kan unna mig någonting när de handlar om att du inte får lika mycket tid och uppmärksamhet. Jag är less och just nu vill jag ingenting hellre än att ta den enkla vägen och bara fly. Men de finns inte ngt alternativ. Jag måste stå ut med dina suckningar och de enda jag orkar göra är att le och låtsas som precis ingenting. Livet är som ett pussel ibland faller alla bitar på plats men så fort du kommer i närheten av att tyda vad den föreställer så tar de stopp. Och du orkar inte ens försöka mer utan väntar på en bättre dag då du kanske vill försöka igen. Jag väntar just nu på en punkt och ett eget liv där jag slipper ta hänsyn till dig. Jag gör som dig och suckar. Skillnaden är bara att jag har inte gjort ngt fel medan ditt sätt att betee dig absolut inte känns rätt.

Konsekvenser av våra val försvinner bort med vinden och kommer tillbaka i sanna sekund när vi förstår att vi gjort ett misstag. Vi blundar ofta och glömmer tanken som är mest efterfrågad. Kan vi se vad som kan ske i förtid när vi planerar våra handlingar. Klockan tickar på snabbt samtidigt som tiden går så fort känns allt som en evighet. Veckor blir till månader och nu vet jag inte hur jag skulle klara mig utan dig. Jag hoppas du håller min hand. Och bara så du vet är jag tacksam att du valde att göra allt bra, igen. Solen skiner. Dagen har precis börjat. Tankar väcker mig till liv och jag kommer på mig själv med min negativitet. Bromsar och förstår att jag är framme. Idag ska bli en bra dag tänker jag med en tveksamhet. Hjälp. Ibland behöver alla någon som får oss att förstå, att livet blir vad man gör de till. Så låt oss se till konsekvenserna och göra allt bra. För de är mitt val.

Du vet att jag aldrig kommer lämna dig själlös. Men du har givit mig lidande jag aldrig kommer glömma. Jag förlät dig. Men de vart sår som har gjort att jag alltid kommer minnas. För all del har de blivit bra nu. Jag pustar ut nu efter allt du fick mig att känna. De du fick mig att lämna. Men det finns alltid ett men.

kompakt men ack så tunt är det lagret som omfamnar mig varje gång du drar förbi mig i tanken. det är komplicerat att ens tala, för det är en ovana jag sent kommer komma ifrån. jag lyssnar, lyssnar. ingenting är sagt än, du skrattade. du sa vad du trodde hänt. men du vet ingenting. du gav antydan på att du hade allting under kontroll. men du vet ingenting. paniken slår mig ibland, som att den kommer från ingenstans och växer fram innuti min kropp och helt plötsligt rinner det stora trårar likt kristaller ifrån mina ögon. du vaknade, höll om mig och sa att mina problem är ingenting. det kommer bli bra. mina problem är ingenting för dig, men för mig känns dom, hela tiden. även fast du inte förstår behöver jag explodera ibland. kanske i tårar eller i skratt. men när paniken växer fram finns det inget stopp. jag sov fyra timmar, det gick bra men idag är jag trött. så trött.

gracias for everything. du får mig att inse ibland, gracias.

jag kommer förlåta dig, men jag glömmer aldrig. plåstret ligger kvart precis som ärret är ett färskt sår. det är svårt, för du var lika given som kudden jag sov på. du var lika given som den sista ciggen innan jag gick och la mig. men just nu är du borta. borta med vinden. jag pustar ut. jag vill leva igen. flyga iväg. först måste jag ordna mina vingar. dom är för tunga. mitt hjärta. jag kommer snart.